Tråkmåndag

Måndagar är lika tråkiga överallt. Zürich är inget undantag. Jag gick hemifrån i mörkret (som vanligt) med lite extra tungt sinne efter avskedet från älsklingssyrran. När jag satte mig på tåget och det började ljusna var det bara en gråvit sörja utanför fönstret. Dimman var kompakt. Så här inbjudande såg mitt jobb ut:

Jag hade också ångest för en viktig presentation för koncernledningen idag. En mindre bra kombo: systerabstinens, måndagströtthet, tråkdimma och presentationsångest. Hur som helst gick det bra och när klockan var fyra sken solen, presentationen var avklarad, tråkmåndagen var riktigt nära sitt slut och saknaden efter Milla var i princip uthärdlig. Det som fick det hela att vända var den underbara video som Helena skickade på skrattande Cleo. Sötare unge finns inte. I am just saying...

På vägen hem fick jag den här bilden. Kitty har tydligen hittat ett nytt användningsområde för Elliots jongleringsbollar.

Hon berättade för mig att hon hade lite problem med en tjej i klassen som höll fast henne ibland. Jag sa att hon kunde säga "let me go" eller "let go of me" och att det betyder "släpp mig". Nej, sa hon, "let me go" betyder "låt mig gå". Helt galet. Hon kan så mycket mer än vi förstår.

Nu ska jag försöka få Elliot att somna. Han åker på klassresa till Verbier imorgon och är otroligt förväntansfull och spänd. Han har lovat att berätta allt på bloggen när han kommer hem på fredag.