Stolt faster, loppis, Wordfeud och gitarrövning

Jag är en otroligt stolt faster. Min brorson, Felix, spelar en turnering i Madrid med Brommapojkarna. Han avgjorde sista gruppspelsmatchen mot Inter, vilket gjorde att de tog sig till semi mot Barcelona. Tyvärr förlorade de den matchen med 1-4, men ska nu spela match om tredjepris mot Real Madrid. Det är häftigt att de verkligen kan hävda sig i den konkurrensen och helt galet vad de får uppleva som 13-åringar. Wow! Kolla vad glad han är efter målet. Jag ryser...

Spångas Trimdamer (ungefär samma talang- och ambitionsnivå) gjorde premiär i division fyra idag. Tyvärr blev det förlust även där, men jag är säker på att det bjöds på en hel del skönspel ;) Åh, vad jag hade velat vara med. Jag saknar handbollen otroligt mycket. Måste försöka hitta något lag här.

Jag avslutade min arbetsvecka med att svara nej på min chefs fråga om vi kunde ha ett avstämningsmöte kl. 17:30 i fredgas eftermiddag. Inte helt kosher, jag vet, men eftersom det tar en och en halv timme för mig att komma hem så tyckte jag att det var en usel idé. Dessutom fanns det inget som var akut innan måndag. Det är en underdrift att säga att hela min avdelning frös när jag sa nej och jag kände direkt att det inte var helt ok att göra det. Men, men...nu är det gjort. Min spanska kollega tyckte att det var toppen eftersom hon nu inte är det enda svarta fåret på avdelningen. "Hi, hi..nao joo ar a black siiip lajk mi". Hon är för övrigt och shoppar soooos i Italien i helgen :)

Vi fick en försmak av hösten i fredags morse. Det var ganska kyligt och extremt dimmigt på morgonen. Eftersom vi bor på en höjd märktes det inte så mycket hemma, men där jag jobbar var dimman brutal. Det här var min utsikt:

Jag har inte riktigt hittat rätt i det schweiziska kontorsmodet än, men jag jobbar på det:

Idag har vi varit på loppis och Elliot köpte en sparkcykel. Så här lycklig var han efteråt:

Efter loppisen gick vi till grönsaksmarknaden och där blev Robban ungefär lika lycklig:

På vägen gick vi förbi en TV-butik och Kitty konstaterade att "De har en smiley här utanför. Det betyder att de är glada inne i affären.".

Robban är helt beroende av Wordfeud (som alla andra, förutom de få som har Blackberrytelefoner). Det innebär att han är lite världsfrånvänd just nu. Det är inte så att han pratar sönder mig direkt. Jag har sett att det finns fler som har reagerat på en ohälsosam Wordfeudkonsumtion hos närstående. Det kanske är dags att starta ett medberoende nätverk.

Vi har, i brist på icketyskdubbade TV-program, börjat hårdträna på gitarren. Jag sliter med plockackorden och B-moll och Robban sliter med att få sin lärdigspelagitarrapp att fungera. Och att synka den med Wordfeud, förstås. Han är väldigt frustrerad men också väldigt fin när han spelar.

Dagens impulsköp var en kaffemaskin. En lågprisvariant som Robban tog i farten på vägen ut från affären. Enligt uppgift är kaffet alldeles utmärkt. Robban är snart en fullfjädrad barrista som serverar caffé latte med vackra mönster i skummet. Nu saknas bara bara lite oväntat besök också.

Kitty blev överlycklig för frigolitemballaget passade finfint att pyssla med. Hon använde den till att göra en förvaringslösning som till och med "blev bättre än en Philofixgrej".

Nu har fingertopparna vilat färdigt och det är dags för några plockackord igen. Ciao!