Elliot har åkt på klassresa till Verbier. Han ska vara borta ända tills på fredag. Att säga att han hade svårt att somna igår vore en underdrift. Det var helt omöjligt för honom att komma till ro. Trots detta resta han sig spikrakt upp i sängen när jag väckte honom klockan sex imorse. Tänk att det äntligen är dags, var hans första ord. Lämningen var inte direkt komplicerad och förväntansfull skuttade han upp på bussen och Robban fick till och med en snabb puss innan de skildes åt.
Nu är det tomt här hemma. Vi är ju så vana med att vara alla fyra, så det blir ett stort hål när någon av oss är borta. Kitty saknar honom men njuter också av att ha oss helt för sig själv.
Jag åker till Istanbul imorgon, så det blir sändningsuppehåll tills på fredag. Om inte Robban får ett ryck och uppdaterar bloggen. Jag skulle dock inte satsa några pengar på det...
tisdag 27 september 2011
måndag 26 september 2011
Tråkmåndag
Måndagar är lika tråkiga överallt. Zürich är inget undantag. Jag gick hemifrån i mörkret (som vanligt) med lite extra tungt sinne efter avskedet från älsklingssyrran. När jag satte mig på tåget och det började ljusna var det bara en gråvit sörja utanför fönstret. Dimman var kompakt. Så här inbjudande såg mitt jobb ut:
Jag hade också ångest för en viktig presentation för koncernledningen idag. En mindre bra kombo: systerabstinens, måndagströtthet, tråkdimma och presentationsångest. Hur som helst gick det bra och när klockan var fyra sken solen, presentationen var avklarad, tråkmåndagen var riktigt nära sitt slut och saknaden efter Milla var i princip uthärdlig. Det som fick det hela att vända var den underbara video som Helena skickade på skrattande Cleo. Sötare unge finns inte. I am just saying...
På vägen hem fick jag den här bilden. Kitty har tydligen hittat ett nytt användningsområde för Elliots jongleringsbollar.
Hon berättade för mig att hon hade lite problem med en tjej i klassen som höll fast henne ibland. Jag sa att hon kunde säga "let me go" eller "let go of me" och att det betyder "släpp mig". Nej, sa hon, "let me go" betyder "låt mig gå". Helt galet. Hon kan så mycket mer än vi förstår.
Nu ska jag försöka få Elliot att somna. Han åker på klassresa till Verbier imorgon och är otroligt förväntansfull och spänd. Han har lovat att berätta allt på bloggen när han kommer hem på fredag.
Jag hade också ångest för en viktig presentation för koncernledningen idag. En mindre bra kombo: systerabstinens, måndagströtthet, tråkdimma och presentationsångest. Hur som helst gick det bra och när klockan var fyra sken solen, presentationen var avklarad, tråkmåndagen var riktigt nära sitt slut och saknaden efter Milla var i princip uthärdlig. Det som fick det hela att vända var den underbara video som Helena skickade på skrattande Cleo. Sötare unge finns inte. I am just saying...
På vägen hem fick jag den här bilden. Kitty har tydligen hittat ett nytt användningsområde för Elliots jongleringsbollar.
Hon berättade för mig att hon hade lite problem med en tjej i klassen som höll fast henne ibland. Jag sa att hon kunde säga "let me go" eller "let go of me" och att det betyder "släpp mig". Nej, sa hon, "let me go" betyder "låt mig gå". Helt galet. Hon kan så mycket mer än vi förstår.
Nu ska jag försöka få Elliot att somna. Han åker på klassresa till Verbier imorgon och är otroligt förväntansfull och spänd. Han har lovat att berätta allt på bloggen när han kommer hem på fredag.
söndag 25 september 2011
Vilken sorg!
Underbart är kort. Nu har Milla åkt. Bah! Det ät tyst och tomt och 69 dagar kvar tills vi ses nästa gång. Vi har haft ännu en underbar dag med en perfekt kombo av mys, samkväm och sightseeing. All har sett till att boosta ordentligt med kärlek.
Och Elliot fortsätter sin parcoursatsning...
Helgen har verkligen gått i rekordfart och det känns som om Milla svischade in och ut som en tornado. Om det inte var för spåren som avslöjar hennes besök skulle jag nog tro att det hela var en dröm.
Och Elliot fortsätter sin parcoursatsning...
Helgen har verkligen gått i rekordfart och det känns som om Milla svischade in och ut som en tornado. Om det inte var för spåren som avslöjar hennes besök skulle jag nog tro att det hela var en dröm.
lördag 24 september 2011
Vilken lycka!
ÄNTLIGEN! Milla är här! Jag trodde att jag skulle få smita iväg och hämta henne ensam på flygplatsen, men min familj hade helt andra planer. Det var en stor och förväntansfull välkomstkommitté som kämpade med att hålla sig vakna. Och vilket kramkalas det blev...
Det är underbart att ha henne här och vi njuter av varje sekund. Vi har haft en Zürichsightseeingdag och visat henne den här otroligt fina (ja, vi börjar faktiskt att gilla den) staden. Kitty och Milla har mer eller mindre suttit ihop .
Robban njuter också av Millas sällskap.
Och Elliot vann över henne i boule.
Nu ska vi njuta av ett dygn till tillsammans. Vilken lycka!
Det är underbart att ha henne här och vi njuter av varje sekund. Vi har haft en Zürichsightseeingdag och visat henne den här otroligt fina (ja, vi börjar faktiskt att gilla den) staden. Kitty och Milla har mer eller mindre suttit ihop .
Robban njuter också av Millas sällskap.
Och Elliot vann över henne i boule.
Nu ska vi njuta av ett dygn till tillsammans. Vilken lycka!
fredag 23 september 2011
Äntligen freeeedag!
Cheffritt på jobbet, underbart väder och en syster på ingång. Kan det bli bättre? Elliot har haft den bästa dagen hittills i skolan, Robban har haft en helt ok dag och Kitty har utforskat hur det är att få ett riktigt bryt för första gången. Ok, allt kanske inte är perfekt men idag var det nära ;)
Nu ska jag strax åka och hämta Milla på flygplatsen, så det blir en fotodagbok idag. Här är vår kväll i bilder. Skönt häng i bouleparken med tapas, bubbel och sprutinkast på offentliga toaletter. Just det...Kittys brev till Robban också.
Nu ska jag strax åka och hämta Milla på flygplatsen, så det blir en fotodagbok idag. Här är vår kväll i bilder. Skönt häng i bouleparken med tapas, bubbel och sprutinkast på offentliga toaletter. Just det...Kittys brev till Robban också.
torsdag 22 september 2011
Sjukvårdsförsäkring, check!
Äntligen har vi klarat av det där med sjukvårdsförsäkring. Phew! Det är verkligen en djungel och jag är glad att vi har haft mäklaren Kurt till vår hjälp. Bra upplägg för övrigt. Mäklaren är gratis och får betalt av försäkringsbolagen. Hur som helst har vi gjort våra val nu (försäkringsgivare, omfattning, självrisk...). Det visade sig att man kunde spara tiotusentals kronor på att shoppa runt lite.
Eftersom mäklarmötet var inbokat jobbade jag hemifrån idag. Det innebar också att jag kunde följa barnen till skolan i morse. Supermysigt, tänkte jag, men det blev inte toppen. Kitty var jätteledsen vid lämningen och för första gången sedan hon började dagis för tre år sedan, lämnade jag en gråtande dotter vid grinden. Det blev ju bra...
Precis när vi skulle hoppa in i bilen säger Kitty "Oh no! Jag har glömt min book bag.". Det är så roligt när hon stoppar in små engelska ord här och där. Hon gör det mer och mer. Här är hon i alla fall. Med book bag och allt. Jag vet inte vem tonåringen framför är, men han var också med i bilen.
Dagen spenderades i solstolen på balkongen med datorn i knät. Jag fick en hel del gjort faktiskt och betade dessutom av tre Skypekonferenser.
Vädret fortsätter att vara fantastiskt och vi fortsätter att äta middag på balkongen. Det är bara att boosta solljus nu för, som vår trevliga granne sa, sen kommer man inte att se solen på tre månader på grund av all dimma. Det låter ju upplyftande. Ja, ja...vi får väl hoppa in i bilen och köra en timme till bergen då. Jag tror att vi överlever.
Om 25 timmar och 4 minuter kommer Milla. Inte för att jag räknar...Jag känner mig som ett barn kvällen innan julafton. Och inte bara för att hon kommer med messmör, tunnbröd och pocketböcker. Robban och barnen är lika förväntasfulla och de har redan preppat gästrummet.
Eftersom mäklarmötet var inbokat jobbade jag hemifrån idag. Det innebar också att jag kunde följa barnen till skolan i morse. Supermysigt, tänkte jag, men det blev inte toppen. Kitty var jätteledsen vid lämningen och för första gången sedan hon började dagis för tre år sedan, lämnade jag en gråtande dotter vid grinden. Det blev ju bra...
Precis när vi skulle hoppa in i bilen säger Kitty "Oh no! Jag har glömt min book bag.". Det är så roligt när hon stoppar in små engelska ord här och där. Hon gör det mer och mer. Här är hon i alla fall. Med book bag och allt. Jag vet inte vem tonåringen framför är, men han var också med i bilen.
Dagen spenderades i solstolen på balkongen med datorn i knät. Jag fick en hel del gjort faktiskt och betade dessutom av tre Skypekonferenser.
Vädret fortsätter att vara fantastiskt och vi fortsätter att äta middag på balkongen. Det är bara att boosta solljus nu för, som vår trevliga granne sa, sen kommer man inte att se solen på tre månader på grund av all dimma. Det låter ju upplyftande. Ja, ja...vi får väl hoppa in i bilen och köra en timme till bergen då. Jag tror att vi överlever.
Om 25 timmar och 4 minuter kommer Milla. Inte för att jag räknar...Jag känner mig som ett barn kvällen innan julafton. Och inte bara för att hon kommer med messmör, tunnbröd och pocketböcker. Robban och barnen är lika förväntasfulla och de har redan preppat gästrummet.
onsdag 21 september 2011
måndag 19 september 2011
Bilar, regn och matchande barn
Jag är kär! Igår åkte vi runt och kollade på bilar. Ja, det var ju stängt förstås (eftersom allt är stängt på söndagar), men bilarna står ju ändå ute. Jag blev helt besatt av en liten ljusblå Fiat 500. Troligen tidernas sämsta köp (bara yta för pengarna), men oj vad fin den var!
Nej, vi ska inte köpa ny bil men man kan ju få drömma. Elliot erbjöd sig till och med att tömma spargrisen för att finansiera bilköpet. Jag tackade för erbjudandet men avböjde bestämt.
Idag har hösten kommit. Jag vet inte om det är tillfälligt eller inte, men det är i alla fall fruktansvärt kallt och regnigt. Det i kombination med det faktum att det är måndag och att schweizertyskan är det fulaste språket på denna jord, har gjort denna dag lite tyngre. I alla fall för mig. Resten av familjemedlemmarna verkar opåverkade.
Elliot och Kitty är som sagt tightare än någonsin. Idag valde Elliot kläder till dem båda. Självklart skulle de matcha.
Jag ska inte tjata om min bot på tåget, men jag vill bara dela med mig av den omfattande information som faktiskt finns om biljettreglerna. Ser ni det gula märket med ett svart öga ovanför dörren? Det betyder att det är en self-checking area och att man INTE kan köpa biljett ombord. Extremt tydligt om ni frågar mig...
Ha! Nu är det snart inte måndag längre. Och det är bara 4 dagar och
1 timme tills Milla kommer. Tjohoo!
Nej, vi ska inte köpa ny bil men man kan ju få drömma. Elliot erbjöd sig till och med att tömma spargrisen för att finansiera bilköpet. Jag tackade för erbjudandet men avböjde bestämt.
Idag har hösten kommit. Jag vet inte om det är tillfälligt eller inte, men det är i alla fall fruktansvärt kallt och regnigt. Det i kombination med det faktum att det är måndag och att schweizertyskan är det fulaste språket på denna jord, har gjort denna dag lite tyngre. I alla fall för mig. Resten av familjemedlemmarna verkar opåverkade.
Elliot och Kitty är som sagt tightare än någonsin. Idag valde Elliot kläder till dem båda. Självklart skulle de matcha.
Jag ska inte tjata om min bot på tåget, men jag vill bara dela med mig av den omfattande information som faktiskt finns om biljettreglerna. Ser ni det gula märket med ett svart öga ovanför dörren? Det betyder att det är en self-checking area och att man INTE kan köpa biljett ombord. Extremt tydligt om ni frågar mig...
Ha! Nu är det snart inte måndag längre. Och det är bara 4 dagar och
1 timme tills Milla kommer. Tjohoo!
lördag 17 september 2011
Stolt faster, loppis, Wordfeud och gitarrövning
Jag är en otroligt stolt faster. Min brorson, Felix, spelar en turnering i Madrid med Brommapojkarna. Han avgjorde sista gruppspelsmatchen mot Inter, vilket gjorde att de tog sig till semi mot Barcelona. Tyvärr förlorade de den matchen med 1-4, men ska nu spela match om tredjepris mot Real Madrid. Det är häftigt att de verkligen kan hävda sig i den konkurrensen och helt galet vad de får uppleva som 13-åringar. Wow! Kolla vad glad han är efter målet. Jag ryser...
Spångas Trimdamer (ungefär samma talang- och ambitionsnivå) gjorde premiär i division fyra idag. Tyvärr blev det förlust även där, men jag är säker på att det bjöds på en hel del skönspel ;) Åh, vad jag hade velat vara med. Jag saknar handbollen otroligt mycket. Måste försöka hitta något lag här.
Jag avslutade min arbetsvecka med att svara nej på min chefs fråga om vi kunde ha ett avstämningsmöte kl. 17:30 i fredgas eftermiddag. Inte helt kosher, jag vet, men eftersom det tar en och en halv timme för mig att komma hem så tyckte jag att det var en usel idé. Dessutom fanns det inget som var akut innan måndag. Det är en underdrift att säga att hela min avdelning frös när jag sa nej och jag kände direkt att det inte var helt ok att göra det. Men, men...nu är det gjort. Min spanska kollega tyckte att det var toppen eftersom hon nu inte är det enda svarta fåret på avdelningen. "Hi, hi..nao joo ar a black siiip lajk mi". Hon är för övrigt och shoppar soooos i Italien i helgen :)
Vi fick en försmak av hösten i fredags morse. Det var ganska kyligt och extremt dimmigt på morgonen. Eftersom vi bor på en höjd märktes det inte så mycket hemma, men där jag jobbar var dimman brutal. Det här var min utsikt:
Jag har inte riktigt hittat rätt i det schweiziska kontorsmodet än, men jag jobbar på det:
Idag har vi varit på loppis och Elliot köpte en sparkcykel. Så här lycklig var han efteråt:
Efter loppisen gick vi till grönsaksmarknaden och där blev Robban ungefär lika lycklig:
På vägen gick vi förbi en TV-butik och Kitty konstaterade att "De har en smiley här utanför. Det betyder att de är glada inne i affären.".
Robban är helt beroende av Wordfeud (som alla andra, förutom de få som har Blackberrytelefoner). Det innebär att han är lite världsfrånvänd just nu. Det är inte så att han pratar sönder mig direkt. Jag har sett att det finns fler som har reagerat på en ohälsosam Wordfeudkonsumtion hos närstående. Det kanske är dags att starta ett medberoende nätverk.
Vi har, i brist på icketyskdubbade TV-program, börjat hårdträna på gitarren. Jag sliter med plockackorden och B-moll och Robban sliter med att få sin lärdigspelagitarrapp att fungera. Och att synka den med Wordfeud, förstås. Han är väldigt frustrerad men också väldigt fin när han spelar.
Dagens impulsköp var en kaffemaskin. En lågprisvariant som Robban tog i farten på vägen ut från affären. Enligt uppgift är kaffet alldeles utmärkt. Robban är snart en fullfjädrad barrista som serverar caffé latte med vackra mönster i skummet. Nu saknas bara bara lite oväntat besök också.
Kitty blev överlycklig för frigolitemballaget passade finfint att pyssla med. Hon använde den till att göra en förvaringslösning som till och med "blev bättre än en Philofixgrej".
Nu har fingertopparna vilat färdigt och det är dags för några plockackord igen. Ciao!
Spångas Trimdamer (ungefär samma talang- och ambitionsnivå) gjorde premiär i division fyra idag. Tyvärr blev det förlust även där, men jag är säker på att det bjöds på en hel del skönspel ;) Åh, vad jag hade velat vara med. Jag saknar handbollen otroligt mycket. Måste försöka hitta något lag här.
Jag avslutade min arbetsvecka med att svara nej på min chefs fråga om vi kunde ha ett avstämningsmöte kl. 17:30 i fredgas eftermiddag. Inte helt kosher, jag vet, men eftersom det tar en och en halv timme för mig att komma hem så tyckte jag att det var en usel idé. Dessutom fanns det inget som var akut innan måndag. Det är en underdrift att säga att hela min avdelning frös när jag sa nej och jag kände direkt att det inte var helt ok att göra det. Men, men...nu är det gjort. Min spanska kollega tyckte att det var toppen eftersom hon nu inte är det enda svarta fåret på avdelningen. "Hi, hi..nao joo ar a black siiip lajk mi". Hon är för övrigt och shoppar soooos i Italien i helgen :)
Vi fick en försmak av hösten i fredags morse. Det var ganska kyligt och extremt dimmigt på morgonen. Eftersom vi bor på en höjd märktes det inte så mycket hemma, men där jag jobbar var dimman brutal. Det här var min utsikt:
Jag har inte riktigt hittat rätt i det schweiziska kontorsmodet än, men jag jobbar på det:
Idag har vi varit på loppis och Elliot köpte en sparkcykel. Så här lycklig var han efteråt:
Efter loppisen gick vi till grönsaksmarknaden och där blev Robban ungefär lika lycklig:
På vägen gick vi förbi en TV-butik och Kitty konstaterade att "De har en smiley här utanför. Det betyder att de är glada inne i affären.".
Robban är helt beroende av Wordfeud (som alla andra, förutom de få som har Blackberrytelefoner). Det innebär att han är lite världsfrånvänd just nu. Det är inte så att han pratar sönder mig direkt. Jag har sett att det finns fler som har reagerat på en ohälsosam Wordfeudkonsumtion hos närstående. Det kanske är dags att starta ett medberoende nätverk.
Vi har, i brist på icketyskdubbade TV-program, börjat hårdträna på gitarren. Jag sliter med plockackorden och B-moll och Robban sliter med att få sin lärdigspelagitarrapp att fungera. Och att synka den med Wordfeud, förstås. Han är väldigt frustrerad men också väldigt fin när han spelar.
Dagens impulsköp var en kaffemaskin. En lågprisvariant som Robban tog i farten på vägen ut från affären. Enligt uppgift är kaffet alldeles utmärkt. Robban är snart en fullfjädrad barrista som serverar caffé latte med vackra mönster i skummet. Nu saknas bara bara lite oväntat besök också.
Kitty blev överlycklig för frigolitemballaget passade finfint att pyssla med. Hon använde den till att göra en förvaringslösning som till och med "blev bättre än en Philofixgrej".
Nu har fingertopparna vilat färdigt och det är dags för några plockackord igen. Ciao!
onsdag 14 september 2011
En bättre dag
Idag har det varit en bättre dag. Elliot har haft en helt ok dag i skolan och jag har inte behövt böta. Veckorna rusar fram och hälften av denna är redan avklarad. Jag tycker fortfarande att Elliots idé om två dagar arbete och fem dagar helg är något som på allvar borde övervägas av alla arbetsgivare.
En stor uppsida med att ha emigrerat är att avsaknaden av vänner innebär att vi umgås mycket mer med varandra. Elliot och Kitty har blivit så tighta och de har verkligen hittat varandra i leken. De tjafsar mycket mindre och båda har blivit bättre på att kompromissa. Fina, fina ungar!
Vi har bestämt oss för att bjuda hem någon/några i helgen. Så mycket törstar vi efter sällskap. Tillräckligt mycket för att chansa på ett helt obeprövat kort. Det lutar åt min polska kollega och hennes man. Hur fel kan det bli?
Robban har hittat en fördel med det här landet (egentligen med Italien, men fine...Schweiz får väl ta åt sig lite cred): fotbollen på Rai Uno. I kombination med Wordfeud håller det honom skapligt sysselsatt i alla fall.
En stor uppsida med att ha emigrerat är att avsaknaden av vänner innebär att vi umgås mycket mer med varandra. Elliot och Kitty har blivit så tighta och de har verkligen hittat varandra i leken. De tjafsar mycket mindre och båda har blivit bättre på att kompromissa. Fina, fina ungar!
Vi har bestämt oss för att bjuda hem någon/några i helgen. Så mycket törstar vi efter sällskap. Tillräckligt mycket för att chansa på ett helt obeprövat kort. Det lutar åt min polska kollega och hennes man. Hur fel kan det bli?
Robban har hittat en fördel med det här landet (egentligen med Italien, men fine...Schweiz får väl ta åt sig lite cred): fotbollen på Rai Uno. I kombination med Wordfeud håller det honom skapligt sysselsatt i alla fall.
tisdag 13 september 2011
Böter och krokodiltårar
Bah! En sak som jag hatar med det här landet är deras biljettsystem för kollektivtrafiken. Allt är indelat i zoner, och då pratar vi inte om 3, 4 eller ens 10 stycken utan snarare 1000. Jag har köpt ett (svindyrt) månadskort för en jäkla massa zoner som jag tydligen passerar varenda dag. Idag skulle jag vara en mysig mamma och hämta barnen på skolan. Glatt hoppade jag på tåget och lutade mig tillbaka. När det senare dök upp kontrollanter var jag inte speciellt orolig eftersom jag kände mig trygg med mitt månadskort. Men det skulle jag inte ha gjort. Vi hade tydligen passerat mina zoner och befann oss i en zon som jag inte hade rätt att åka igenom med mitt svindyra månadskort. Jag föreslog att jag skulle köpa till en biljett för den sträckan (vilket jag har gjort en gång förut), men det gick tydligen bara att göra på vissa tåg ("Sö trrräjn sätt staaarrrrts viss ö S orrr RE aaarrrr sälf checking zöns. Jo kän onli baj tickets on sö trrrräjn sätt staaarrrrts viss IR.). Hur logiskt som helst. Mina krokodiltårar till trots skrev nazikontrollanten ut böter på 100 frassar (som om jag skulle ha ett månadskort om jag planerade att tjuvåka). Toppen! Verkligen!
Kolla vad många zoner jag får åka genom:
Och det här är tacken:
Nu ska jag skriva ett mail, på världens fulaste språk (schweizertyska) och överklaga. Wish me luck!
Och ja, det finns vikigare saker att rapportera om. Elliots dag har varit mycket bättre. Det finns hopp.
Kolla vad många zoner jag får åka genom:
Och det här är tacken:
Nu ska jag skriva ett mail, på världens fulaste språk (schweizertyska) och överklaga. Wish me luck!
Och ja, det finns vikigare saker att rapportera om. Elliots dag har varit mycket bättre. Det finns hopp.
måndag 12 september 2011
PreK-fika och ett värkande hjärta
Robban har gjort debut på allvar bland hemmafruarna idag. Efter lämning var det dags för alla PreK-föräldrar (läs mammor) att träffas på det trendiga City Garden Hotel för en fika. Stämningen var avslappnad men trots representanter från USA, Sydafrika, Storbritannien, Tyskland, Holland, Ryssland, Italien, Sverige och Frankrike fanns det, enligt utsago, inte en enda milf. Eller så är det bara något han hittar på för att hålla mig lugn. Lite besviken är han nog...
Elliot har haft en skitdag och mitt hjärta värker när jag ser honom så låg. Han är så fantastiskt bra på att sätta ord på sina känslor och jag blir otroligt imponerad av hans förmåga att resonera. Jag tror att det ändå på något sätt hjälper honom i det här. Vi satt en timme ensamma på balkongen och pratade om det han hade upplevt och försökte att tillsammans komma fram till tänkbara lösningar. Det är i de här lägena som flytten känns som en idiotisk idé och jag undrar hur mycket skada barnen tar av att slitas upp från sin trygga hemmiljö och kastas in i något helt nytt och främmande.
Elliot har haft en skitdag och mitt hjärta värker när jag ser honom så låg. Han är så fantastiskt bra på att sätta ord på sina känslor och jag blir otroligt imponerad av hans förmåga att resonera. Jag tror att det ändå på något sätt hjälper honom i det här. Vi satt en timme ensamma på balkongen och pratade om det han hade upplevt och försökte att tillsammans komma fram till tänkbara lösningar. Det är i de här lägena som flytten känns som en idiotisk idé och jag undrar hur mycket skada barnen tar av att slitas upp från sin trygga hemmiljö och kastas in i något helt nytt och främmande.
söndag 11 september 2011
Sommaren fortsätter
Efter hela veckan på resande fot (först Sverige sen Spanien) var det fantastiskt att komma hem till familjen i fredags. Tyvärr hade jag ett fullspäckat jobbschema i Stockholm, så jag hann inte träffa alla fina vänner. Men en dos av familjen fick jag i alla fall och det var ljuvligt. Spanien var också bra. 37 grader i skuggan gjorde att det kändes helt ok att sitta inne och jobba på dagarna. För en gångs skull var jag inte där ensam utan hade med mig två av mina nya kollegor. Vi passade på att njuta av folkliv, cava och tapas. Jag kan inte låta bli att fundera över hur livet skulle se ut om flytten hade gått till Spanien som det var planerat...
Här är mina kollegor. Ulriche och Mervi från Tyskland och Carmen från Spanien:
Det har varit fantastiskt väder hela helgen. Robban spelade bouletävling i lördags så jag och barnen hängde vid badet nästan hela dagen. Det är fortfarande helt ok temperatur i sjön och Elliot har lärt sig crawl, ryggsim och bröstsim i skolan, så vi låg mest i vattnet. Dessutom var det 29 grader i luften så vi behövde verkligen svalka oss. När barnen ledsnade gick vi hem och åt svenskt lördagsgodis. Barnen var överlyckliga.
Kitty ägnar den mesta tiden till att skriva brev just nu. Alla vänner ska få ett. Och kusinerna förstås. Innehållet är detsamma: Puss och kram. Vi ses snart. Man kan säga att hon längtar efter att någon ska komma och hälsa på.
Barnen börjar redan blanda in engelskan i svenskan. Helt galet. Elliot sa [djiraff] istället för giraff igår, Kitty ville gå på [tojletten] på badet och undrade om vi kunde ladda ner appen med [doggen].
Idag har vi haft en helt underbar dag. Den började med att jag fick med mig min man på en joggingtur. Robban var inte helt nöjd och tyckte att det var helt värdelöst att springa innan frukost, så det var nog sista gången. Efter motionspasset packade vi en matsäck och åkte till Zugerberg för att vandra lite. Vi tog bergbanan upp, hade picknick och tog en tvåtimmars promenad ner. Kitty grymtade lite då och då men var oerhört tapper. Elliot "äääälskade den rena alpluften".
På vägen hem stannade vi vid en flod och svalkade våra trötta och varma fötter. Elliot och Robban vadade över den och då ville Kitty göra likadant. Den var ordentligt ström så Kitty flöt runt som en liten barkbåt. Självklart väl förankrad i mammapråmen.
Imorgon är det måndag igen. Vad snabbt helgerna går. Elliot hade en bra lösning på det. Han tyckte att man kunde vända på det och jobba två dagar och ha fem dagar ledigt istället. Det vore ok för mig. Robban ser nog fram emot morgondagen. Han ska på kaffedate med mammorna i Kittys klass efter lämning. Mer om det imorgon.
Här är mina kollegor. Ulriche och Mervi från Tyskland och Carmen från Spanien:
Det har varit fantastiskt väder hela helgen. Robban spelade bouletävling i lördags så jag och barnen hängde vid badet nästan hela dagen. Det är fortfarande helt ok temperatur i sjön och Elliot har lärt sig crawl, ryggsim och bröstsim i skolan, så vi låg mest i vattnet. Dessutom var det 29 grader i luften så vi behövde verkligen svalka oss. När barnen ledsnade gick vi hem och åt svenskt lördagsgodis. Barnen var överlyckliga.
Kitty ägnar den mesta tiden till att skriva brev just nu. Alla vänner ska få ett. Och kusinerna förstås. Innehållet är detsamma: Puss och kram. Vi ses snart. Man kan säga att hon längtar efter att någon ska komma och hälsa på.
Barnen börjar redan blanda in engelskan i svenskan. Helt galet. Elliot sa [djiraff] istället för giraff igår, Kitty ville gå på [tojletten] på badet och undrade om vi kunde ladda ner appen med [doggen].
Idag har vi haft en helt underbar dag. Den började med att jag fick med mig min man på en joggingtur. Robban var inte helt nöjd och tyckte att det var helt värdelöst att springa innan frukost, så det var nog sista gången. Efter motionspasset packade vi en matsäck och åkte till Zugerberg för att vandra lite. Vi tog bergbanan upp, hade picknick och tog en tvåtimmars promenad ner. Kitty grymtade lite då och då men var oerhört tapper. Elliot "äääälskade den rena alpluften".
På vägen hem stannade vi vid en flod och svalkade våra trötta och varma fötter. Elliot och Robban vadade över den och då ville Kitty göra likadant. Den var ordentligt ström så Kitty flöt runt som en liten barkbåt. Självklart väl förankrad i mammapråmen.
Imorgon är det måndag igen. Vad snabbt helgerna går. Elliot hade en bra lösning på det. Han tyckte att man kunde vända på det och jobba två dagar och ha fem dagar ledigt istället. Det vore ok för mig. Robban ser nog fram emot morgondagen. Han ska på kaffedate med mammorna i Kittys klass efter lämning. Mer om det imorgon.
tisdag 6 september 2011
Sändningsuppehåll
Jag är på resande fot hela veckan och kommer inte att uppdatera bloggen. Nya friska tag på fredag.
söndag 4 september 2011
Elliot och Robban vann!
Elliot har vunnit sin första bouletävling! Han är överlycklig och Robban är så stolt så att han håller på att spricka. Superhärligt! Upplägget var det att varje lag bestod av en vuxen och ett barn (upp till 12). 24 lag deltog och Beijmo Dream team vann. Jag skulle gärna berätta mer och visa bilder, men det skedde ingen bevakning på plats och den stolta fadern vägrar ju blogga. Det viktigaste är i alla fall att Elliot har gått och lagt sig med ett stort leende på läpparna och ett intakt självförtroende. Han behöver all boost han kan få just nu.
Jag och Kitty har chillat hela dagen. Ja, nästan i alla fall. Vi inledde med städning och Kitty behövde två timmar för att bli klar med sitt rum. Hon hade otroligt många (en del ganska bra) argument för varför hon inte skulle städa. Det bästa var ändå: "Pappa kallar ju mig prinsessan, eller hur? Tror du verkligen att prinsessor städar sina rum själva?". Efter städningen spelade vi alla spel som vi kunde hitta och 9 timmar senare var det läggdags. Även det här inlägget är bildlöst. Dammsugaren vägrade posera och det var svårt att spela Twister och ta kort på samma gång.
Fina systerdotter Maya fyllde 11 år idag. Vi fick vara med på kalaset via Skype. Det kändes nästam som att vara med på riktigt. Vi fick också äntligen se vår senaste familjemedlem: Julia (kanske). Men bebisdoften lyckas inte riktigt ta sig fram igenom cybersrymden. Grattis fima Maya och grattis familjen Samuelsson/Schildt!
Söndagarna är väldigt annorlunda här jämfört med hur de var hemma. Allt är stängt och det finns absolut ingenting att göra. Jag antar att man ska vandra i bergen och umgås med familj och vänner. Men vi har inte riktigt kommit in i hikemode än och familjen och vännerna är ju 180 mil bort...
Jag och Kitty har chillat hela dagen. Ja, nästan i alla fall. Vi inledde med städning och Kitty behövde två timmar för att bli klar med sitt rum. Hon hade otroligt många (en del ganska bra) argument för varför hon inte skulle städa. Det bästa var ändå: "Pappa kallar ju mig prinsessan, eller hur? Tror du verkligen att prinsessor städar sina rum själva?". Efter städningen spelade vi alla spel som vi kunde hitta och 9 timmar senare var det läggdags. Även det här inlägget är bildlöst. Dammsugaren vägrade posera och det var svårt att spela Twister och ta kort på samma gång.
Fina systerdotter Maya fyllde 11 år idag. Vi fick vara med på kalaset via Skype. Det kändes nästam som att vara med på riktigt. Vi fick också äntligen se vår senaste familjemedlem: Julia (kanske). Men bebisdoften lyckas inte riktigt ta sig fram igenom cybersrymden. Grattis fima Maya och grattis familjen Samuelsson/Schildt!
Söndagarna är väldigt annorlunda här jämfört med hur de var hemma. Allt är stängt och det finns absolut ingenting att göra. Jag antar att man ska vandra i bergen och umgås med familj och vänner. Men vi har inte riktigt kommit in i hikemode än och familjen och vännerna är ju 180 mil bort...
lördag 3 september 2011
Toppdag!
Ja, idag har vi haft en riktig toppdag! Direkt efter vår frukost i solen på balkongen tog vi tåget in till Zürich. Vi promenerade runt och njöt av vädret och vår nya hemstad.
Robban fixade ett telefonabonnemang (+41 78 742 89 59) och sen gick vi till ett torg där det är loppis varje lördag mellan 7 och 12. Det fanns hur mycket skräp som helst (som vanligt), men också en hel del fina saker. Jag ska definitivt åka dit igen men då utan man och barn. Som ni ser var Elliot måttligt imponerad av utbudet.
Efter loppisen gick vi och åt lunch i de gamla delarna av stan. Eftersom allt känns som turistfällor är det alltid en chansning, men vi hade tur. Bra mat, bra service och bra stämning vid bordet. Vad mer kan man begära? Jag skulle fånga ögonblicket och föreviga det på bild, men jag var så euforisk över allt (inklusive det fantastiskt goda rosévinet) så jag glömde bort det. Här är i alla fall en bild. Alt är uppätet och servitören har gått på rast, men stämningen vid bordet är fortfarande bra.
Lördagsgodis hann vi naturligtvis med.
Som avslutning gick vi på utomhusbio. Rio. På tyska. Till en början försökte jag förklara för barnen vad som hände, men efter ett tag insåg jag att de såg samma bilder som mig och att eftersom våra tyskakunskaper är mer eller mindre likvärdiga, förstod vi lika mycket av handlingen. Skillnaden var att de gillade läget och tyckte att det var kul medan jag mest var frustrerad över att inte förstå "dialogen" (ingen större förlust i sig, kanske). Hur som helst...mysigt var det och en bra avslutning på en ännu bättre dag.
Robban är redan less på bloggandet och tycker att jag är pinsam (förlåt, opassande) som fotar i tid och otid. Vi får väl se om bloggen kanske kommer att innehålla färre bilder i fortsättningen. Den här bilden tror jag dock att han tycker är helt ok.
Robban fixade ett telefonabonnemang (+41 78 742 89 59) och sen gick vi till ett torg där det är loppis varje lördag mellan 7 och 12. Det fanns hur mycket skräp som helst (som vanligt), men också en hel del fina saker. Jag ska definitivt åka dit igen men då utan man och barn. Som ni ser var Elliot måttligt imponerad av utbudet.
Efter loppisen gick vi och åt lunch i de gamla delarna av stan. Eftersom allt känns som turistfällor är det alltid en chansning, men vi hade tur. Bra mat, bra service och bra stämning vid bordet. Vad mer kan man begära? Jag skulle fånga ögonblicket och föreviga det på bild, men jag var så euforisk över allt (inklusive det fantastiskt goda rosévinet) så jag glömde bort det. Här är i alla fall en bild. Alt är uppätet och servitören har gått på rast, men stämningen vid bordet är fortfarande bra.
Lördagsgodis hann vi naturligtvis med.
Som avslutning gick vi på utomhusbio. Rio. På tyska. Till en början försökte jag förklara för barnen vad som hände, men efter ett tag insåg jag att de såg samma bilder som mig och att eftersom våra tyskakunskaper är mer eller mindre likvärdiga, förstod vi lika mycket av handlingen. Skillnaden var att de gillade läget och tyckte att det var kul medan jag mest var frustrerad över att inte förstå "dialogen" (ingen större förlust i sig, kanske). Hur som helst...mysigt var det och en bra avslutning på en ännu bättre dag.
Robban är redan less på bloggandet och tycker att jag är pinsam (förlåt, opassande) som fotar i tid och otid. Vi får väl se om bloggen kanske kommer att innehålla färre bilder i fortsättningen. Den här bilden tror jag dock att han tycker är helt ok.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)