Orkar inte

Orkar inte skriva idag. Sömnlös natt, förkylning i kroppen och maratonläggning av Kitty som absolut skulle ha ett tjockt täcke (något vi naturligtvis inte hade i närheten). Nu blundar jag och hoppas på en skönare feeling kl. 05:20, när klockan ringer. Troligt...

Svajig tisdag

Idag har Elliot haft en svajig dag. Han hade ingen lust alls att gå till skolan i morse. Han tycker att det är svårt och tråkigt med ett nytt språk. Vid lämningen tog Robban ett snack med Elliots fantastiska fröken Ms. Holm. Hon sa att det brukar vara så att barnen får en svacka när de känner att de inte kan prata språket eller har svårt att förstå vad läraren säger. Jag antar att nyhetens behag har lagt sig. Trots allt lär han sig nya saker varje dag, vilket vi försöker göra honom medveten om.

Kitty har haft en bra dag. Jag har ingen aning om vad hon har gjort, eftersom hon inte berättar, men hon verkar nöjd och vid gott mod i alla fall.

Jag har fått tag på lite bilder från Elliots bouleträning. Det var en heldag med teknikövningar och matcher. Elliot blev tillfrågad av Livio (15 år) om han ville spela med honom, så de bildade ett lag. Superkul!

Imorgon är det första fotbollsträningen med FC Oberrieden. Det blir spännande!

Jag går på chokladavvänjning. Det är otroligt jobbigt, men ett måste. Det här landet är lika bra för mig som Colombia för Mikael Persbrandt, Patong för David Duchovny och Falun för Kikki Danielsson. Som tur var är värmen här igen så jag kan lägga tillbaka jeansen längst in i garderoben och hoppas på att de ska bli större.

Robban har tydligen kastat sig över första uppgiften på utbildningen. Jag har inte fått någon rapport än (han är och spelar boule), men han verkade vara vid bättre mod idag i alla fall. Och kläderna var på när jag kom hem.

Nu ska jag kasta mig över lektion tre på min tyskakurs: Personalpronomen 1, 2 und 3 Person Plural.

Studiestart och volter

Ikväll blir det en kort uppdatering utan bilder.

Elliot har gjort en volt från en stenmur på skolgården. Parcour, som sagt...Enligt egen utsago ställde han den nästan och fick bara lite ont när han landade på knäna. Aj! Han är lite förkyld också, lillprinsen. Men vid väldigt gott mod. Han går på extralektioner i engelska med de andra barnen som inte kan engelska. Han har en fransk kille i gruppen ("han kan precis lika mycket engelska som jag") som har en lillebror ("Alexandrrrrrrre") i Kittys klass. Imorgon ska Elliot ta reda på var de bor ("Vi kanske kan leka. Allihop."), Jag hoppas på trevliga föräldrar.

Kitty avslutade kvällen med ett "Good night! See you tomorrow." och när jag frågade om jag skulle stänga dörren svarade hon "No thanks!". Det är helt galet vad snabbt det går.

Robban har haft en nära döden-upplevelse idag. Han inledde sina distansstudier. Jag vet inte om det är sant, men han påstår att han blev så svettig av den första uppgiften att han var tvungen att klä av sig naken. Nu kanske det både blir taco- och pluggkvällar à la Aguilera. Det verkar hur som helst ha varit traumatiskt, för imorgon ska han anmäla sig till en tyskakurs så att han kan börja söka jobb.

Jag har gjort ett schema för mina måsteresor i höst. Sverige, Spanien, Storbritannien, Nederländerna, Turkiet, Ryssland, Tjeckien, Frankrike och Egypten innan oktober månad är slut. Det är lika bra att dra av allt innan Robban börjar jobba. Sen blir det bökigare med tanke på avsaknaden av barnvakt. Det känns tufft för alla att jag ska vara borta så mycket, men sen blir det lugnare.

Nu är det snart inte måndag längre. Skönt!

Soft söndag

Efter att ha haft söndagsångest sedan 02:23 fanns det inget annat alternativ än att starta dagen med en springtur. En springtur som avslutades med rusher uppför en perfekt trappa. Efter 4 gånger höll jag på att kräkas...

Vi har spenderat dagen på en superfin djurpark i närheten. Robban beskrev den som grön och djurvänlig :) Man kom riktigt nära djuren och Elliot har förevigat björnarnas fascinerande lek.

För övrigt är Elliot helt besatt av parcour efter att ha hängt med unge herr Malmsten några dagar i sommar. Han springer, hoppar, snurrar (allt är som vanligt, alltså). Därför har det varit svårt att fånga honom på bild.

Han ville att vi skulle dokumentera dagens snyggaste trick, så det har vi gjort.

Kitty försökte locka på älgar men hon tyckte att lätet fungerade bäst på människor. Inte så konstigt kanske att folk hajar till när en liten blond vän tjej låter som en blandning mellan ett vildsvin och en makak.

Det har varit en fantastisk dag på alla sätt och vi är fortfarande vid gott mod. Vi längtar efter er alla otroligt mycket och börjar ha ett enormt uppdämt socialt behov. Jag tycker lite synd om den som blir vårt första besök och råder min älskade syster att ta med sig öronproppar.

Det lite kallare väder som var igår innebar tydligen att det snöade på 1500 meters höjd. Jag avslutar därför med en utsiktsbild till (jag vet att det blir tjatigt), men idag är det så otroligt klart så att vi till och med ser snön på topparna.

Lazy lördag

Idag har Elliot varit på juniorträning i boule hela dagen. Han har haft sååå kul. Robban var med hela tiden men tyvärr har vi inga bilder att lägga upp. Vi är fortfarande bloggamatörer. Nästa helg ska Robban och Elliot vara med i en dubbeltävling där alla lag ska bestå av en vuxen och ett barn. Kul upplägg!

Jag och Kitty har varit på tågutflykt. 3 tåg och 4 stationer hann vi med. Kitty hade lördagsgodiset med sig. Det var surt...

Det har inte varit toppenväder idag direkt. 15 grader kallare än igår, ganska blåsigt och regnskurar. Kitty höll på att blåsa iväg men klarade sig som tur var.

Dagens iakttagelse är att kartan över Zürichs natttågrafik ser ut som ett AIK-emblem. N'est-ce pas?

Äntligen fredag!

Vissa fredag är liksom ännu skönare än andra, Det här är en sån. Åh, vad jag är glad att det är helg!

Vädret ska tydligen bli betydligt sämre i helgen (typiskt), så jag passade på att njuta av den fantastiska kvällen. Jag mötte upp Robban och barnen i bouleparken efter jobbet. Det är en jättefin park, Josefwiese, i de lite mer alternativa delarna av Zürich. Den ligger inte alltför långt ifrån bank- och finanskvarteren och ändå är det som två skilda världar.

Jag och Kitty njöt av Prosecco och tapas (Kitty fick saft, jag lovar) och Elliot och Robban spelade boule.

På väg till parken såg jag den här skylten:

Självklart var jag tvungen att följa skylten för att se hur en sån inrättning ser ut. Det visade vara en högst vanlig sportskoaffär. Med ett högst ovanligt namn.

Elliot fick ikväll en inbjudan till en bouledag för juniorer, 9-17 år, imorgon och han är överlycklig för att han ska fa spela boule en hel dag. Han vill absolut också dela med sig av den superhäftiga utsikt som han har från sitt fönster, så han har tagit en bild av den. Jag kan intyga att den inte riktigt kommer till sin rätt på fotot ;) Hur som helst, varsågoda:

Idag fyller mina underbara brorsdöttrar 11 år. Det känns jättesorgligt att inte vara där och gratta dem. Ja, jag förstår att jag inte skulle ha varit inbjuden på själva födelsedagsfesten, men släktkalaset alltså. Vi har i alla fall ringt och sjungit...Om ni läser bloggen, Alice och Ida, så skickar vi här världens största kram och ett gäng pussar. GRATTIS!!

Föräldramöte och galenskap

Har precis kommit hem från föräldramöte med Kittys pedagoger och klasskompisars föräldrar. Jag vågade inte trotsa några regler och parkera nära ingången på skolbussparkeringen. Men jag antar att man står över alla regler och förbud om man kör en sån här bil. I och för sig kanske de bara har den i grundutförandet och då kostar den ju bara 1 600 000:

Jag parkerade där man fick. Dvs bredvid kossorna:

Själva skolbyggnaden ser precis ut som jag hade föreställt mig att en schweizisk privatskola skulle se ut. Tjusigt värre.

Det har varit en bra dag på jobbet. Ingen har avslöjat bluffen idag heller. Phew! Vi är 8 st som jobbar på den internationella marknadsavdelningen: min chef är fransos, Ginesa (från Spanien), Mariola (från Polen) och Cornelia (från Schweiz) jobbar med modersmjölksersättning, Mervi, Ulriche och Julia (alla från Tyskland) jobbar med barnmat och me, myself and I jobbar med digital kommunikation. Vi sitter i öppet landskap i våra team. Vid min plats är det jag och två tomma skrivbord. I'm a poor lonesome cowgirl.

Annars är kontoret ganska coolt. Byggnaden är rund och i mitten är det öppet från golv till tak, genom alla våningsplan. Alla material är råa. Betongvägar och rougha trägolv. Snyggt, men inte speciellt mysigt. Men å andra sidan kanske inte koncernchefen tycker att det viktigaste är att ha mysigt på jobbet.

Jag har kommit fram till att jag gillar det här landet ganska bra so far. Det finns bara en nackdel men den är enorm. Schweiz största parti är SVP, ett öppet invandrarfientligt parti. I höst är det val och överallt kan man se deras valmaterial som är fruktansvärt obehagligt. Bildspråket påminner så mycket om den nazistpropaganda som man kan se på bl. a. historiska museet i Berlin. Blä! Det gör oss fruktansvärt illa till mods. Att tänka på att det dessutom är så många som väljer att lägga sin röst på galenpannorna gör mig illamående. Kolla!

Att deras logga ser ut som en Babybel-logga gör att det hela känns ännu mer overkligt.

Onsdagsrapport och dagens tåg

Alltså, hur kul kan en blogg vara om man ska uppdatera den varje dag? Helt plötsligt förstår jag varför folk lägger ut dagens outfit. Då har man ju i alla fall något att publicera varje dag. Jag tänkte att jag kunde applicera tanken på något annat som är närvarande varje dag. Här är dagens tåg (hur många gånger kan man skriva ordet dag samma stycke?):

Livet rullar på. Barnen är fortfarande nöjda. Elliot kommer hem med nya ord och namn på nya vänner varje dag och är allmänt nöjd. Idag hade han varit på la biblioteca ("Som det heter på italienska. Det lärde Alessio mig idag.") och lånat ett par böcker på svenska. Kitty var lite klängig vid lämningen och sa till Robban att hon var ÄNNU blygare idag. Än så länge inga tårar i alla fall.

Jag överlevde ett par timmar i lejonburen idag. Jag och min chef har väldigt olika syn på det mesta och jag försöker lista ut hur han ska tas på bästa sätt. Jobbet har helt klart potential och det finns en del rikitgt roliga projekt som jag ska se till att få igenom.

Ikväll är det ett helt galet oväder. Det blixtrar och dundrar ordentligt. Robban har förevigat. Man får ge det en stund, men sen kommer det en smäll.



Nu har vi spenderat timmar med att försöka välja sjukförsäkring. Förutom företag kan man välja mellan, basic, standard, flex, super flex, superduper flex, intergalactic flex...Vi har i alla fall bestämt oss. Phew! Nu hoppas vi att vi blir riktigt sjuka riktigt ofta så att det lönar sig.

Nej, nu är det dags att försöka somna till åskans mullrande. Ibland slår det mig att det här är på riktigt. Det är ingen tillfällig grej. Vi ska inte åka hem om ett par veckor. Det här är hemma nu. I alla fall i ett par år. Sjukt...





Kort uppdatering

Jag ska krascha i sängen inom några minuter, så idag blir det en superkort uppdatering. Jag har inte riktigt vant mig vid att gå upp kl. 05:30 än.

Barnen har haft ännu en jättebra dag i skolan. Elliot har spelat fotboll med Alessio och hans tre nästankompisar är numer kompisar: Alessio (Italien), Emrick (Turkiet) och Adèle (Frankrike/Sverige/UK). Han är hur nöjd som helst. Han hade sin första engelskalektion idag (de som inte kan engelska har Additional English när de andra lär sig tyska). Han tyckte att det funkade bra och är glad för att han känner att han redan kan mer än vad han trodde. Varje dag droppar han nya ord som han har lärt sig. Det roligaste är att han är så ivrig att lära sig. Han testar orden och meningarna i munnen och frågar vad saker och ting heter. Ikväll skulle vi signa upp honom för After school activities. Skoldagen slutar 15:30, men sen kan man göra tillval av aktiviter som pågår en timme efter skolslut. Utbudet är stort, vissa aktiviteter lockade Elliot mer än andra: det var varken sewing, scrapbooking eller brownie baking. Tap dance, book club och drama var lite spännande, men till slut föll valet på ball games (föga förvånande) och IT and film. Det blir spännande att följa.

Kitty var också nöjd efter dagen. Hon svarade YES på allt jag sa de första 10 minutrarna efter jag hade kommit hem. Efter varje yes såg hon otroligt stolt ut. Hon samlar också på ord, det märks. Yes, no, bye, hi, hello, help, toilet, I don't understand och thank you är repertoaren hittills. Lilla fisen...

Det är fortfarande över 30 grader varmt och vi svettas och är ganska spaka på kvällarna. Badet är bara 10 minuter bort, men vi orkade inte ens ta oss dit efter middagen. Elliot och Robban gick och spelade fotboll på en fotbollsplan i närheten och jag och Kitty var hemma och Skypade med hennes kompis Evelina. Evelina flyttar till Moskva på lördag, så de utbytte lite tankar. Eller något liknande...Det är fantastiskt hur alla digitala hjälpmedel gör avståndet mindre. Jag önskar att jag då och då kunde beama mig hem till Stockholm. Som imorgon kl. 9:30 t. ex. då jag ska ha avstämningsmöte med min chef (igen).

Inga bilder idag, bättre uppdatering imorgon, jag lovar. Sov gott!

Måndag helt enkelt

Det märks att det var ett tag sen alla skulle iväg på morgonen. Stressnivån var hög på Im Fink 9 i morse. Lunchbox, sopor, barn skulle med. Sopsystemet (för alla intresserade) fungerar så att man en gång i veckan dumpar sin/sina påsar i korsningen så plockas de upp av sopbilen. Missar man är det bara att snällt vänta en vecka eller i skydd av mörkret dumpa påsen i en soptunna på en rastplats (det senare har vi redan satt i system). Idag kom jag i alla fall ihåg dem :)

Lunchboxarna gjorde delvis succé. Elliot blev både mätt och nöjd, men den nedanstående kreationen som var Kittys ratades. Förutom en Babybel, ett par morotsstänger och en (!) tugga på mackan åt hon ingenting. Ny kombo imorgon, alltså...

Lämningen gick toppen. De är så modiga mina små barn. De strålade när jag hämtade dem också och Elliot sa att det till och med hade varit bättre än han trodde att det skulle vara. Trafikkaoset vid skolan vid lämning och hämtning går inte att beskriva. Stadsjeepar och sportbilar överallt. Och en och en annan smutsig Prius. Ok en i alla fall...

I den här schweizerosten spenderar jag dagarna tillsammans med min petita kollegor i pennkjolar, scarves och 10 centimeters klackar alternativt ljusblå skjortor och chinos:

Idag var det extra svettigt, men det hade hunnit gå ner en grad tills det att jag skulle åka hem. Phew!

Sexy-Robban har kommit hem! Tjohoo! Vi har längtat. Nu tar han över och sköter (i alla fall tillfälligt) hämtningar och lämningar bland alla mammor med Pradasandaler, Gucciväskor och Dolce & Grabbarnashades. 

Första skoldagen - Elliot rapporterar

Skoldan va bra det är en svensk tjej som heter adele.Nu har jag gått en hel skolda.

Tjohoo.

Vet ni vad Svampbob Fyrkant  heter här Spongebob svamkopf !

En upp och ner-dag

Sömnbrist efter nattens vaka, i akut behov av egentid och/eller vuxensällskap, galen träningsabstinens och en kruka och en tavla i golvet...förutsättningarna var ju inte de bästa för en bra dag, direkt. Elliot ville prompt bada och eftersom Kitty varken hade feber eller verkade medtagen så fick det bli planen. Efter att ha letat efter cykelnycklar i en timme skuttade vi glatt upp på våra cyklar och cyklade ner till badet, i 32 grader och stekande sol. Jag kraschade eftersom mitt styre satt löst. Med blodet droppande och lätt traumatiserade barn kom vi fram till badet lagom till lunch. Badvakten gjorde rent mina sår, men jag fick ingen godis (det fick Kitty när hon blev omplåstrad).

Eftersom jag tror på att vidga mina vyer bestämde jag mig för att prova något nytt till lunch. Det blev en pirogliknande historia med namnet Poulet im Teig. Det som såg så gott ut var nog det värsta jag någonsin har smakat. Teig är deg, och i degknytet fanns det någon sorts brun smet som såg ut som avföring och smakar...ja, jag kan inte ens beskriva. Den hamnade i soptunnan utan att passera varken gå eller min matstrupe. Men nu vet jag (och ni) att man kanske ska kolla vad som finns i teigen innan man beställer något im Teig på schweiziska restauranger.

Vi hängde i skuggan och spelade kort hela eftermiddagen och badade förstås. Elliot har blivit så duktig på att simma och Kitty är helt orädd. Båda hoppar som galningar från bryggor och flottar. Ja ja, nästan hela dagen i skuggan. Ni känner ju mig...

På väg hem träffade vi en norsk pappa med två döttrar. De bor tydligen jättenära oss och han verkade trevlig och hälsade oss välkomna till området. Hans fru är hemma på dagarna, så han antog att hon och jag skulle stöta på varandra. Inga förutfattade meningar om vem som gör vad i ett förhållande där inte. Trots det, när han avslutade med "Vi ses!" ville jag bara svara "Ja! Gärna! När? Var? Vi bokar något nu! Vill ni komma imorgon? Vill ni hänga med oss varje dag?" men jag log och sa lite lagomt intresserat "Säkert!". Så vi får väl se om Robban lyckas hooka up med han snygga fru vid badet. Kanske över ett glas Prosecco, för det är det som de smyckesprydda, välmakeade, snygga hemmafruarna beställer i badets servering efter kl. 14:30.

Elliot är superspänd inför imorgon. Han haffade mig när jag började packa hans idrottspåse och sa "Jag känner inte att jag är i fas med dig, mamma. Jag har liksom inte full koll på vad du gör nu. Liksom steg för steg.". Fina unge, det är klart att han vill ha koll. Nu har vi i alla fall packat väskorna (barnen har inte varit helt politiskt korrekta i sina färgval) och idrottspåsarna och lunchboxarbetet är inlett. Imorgon kl. 8:00 står vi redo för avfärd mot barnens första skoldag på den internationella skolan. Som Elliot säger: "Helt sjukt! En hel skoldag, bara på engelska...".

Ladies, jag höll på att glömma...Kolla vad jag har i min garderob. En smyckeslåda! Jag är överlycklig :) Och känner att det här är så nära ett Kissiedagensoutfitblogginlägg som jag någonsin kommer att komma...

Vaknatt

Jaha, barn blir sjuka i det här landet också. Trots den rena alpluften.

Kitty vaknade med feber och ligger nu och kvider att hon behöver kräkas. Hinken står bredvid sängen och jag ligger på en bäddmadrass på golvet. De riktiga madrasserna är i källaren och dit orkar jag inte ta mig, så det blir en lite hårdare natt än vanligt.

Jag undrar hur det här med VAB funkar. Eller ja, det finns ju förstås inte men vad säger arbetsgivaren. Det känns toppen att inleda med två dagars frånvaro första veckan för back up hemma och skolbesök och en dag andra veckan på grund av sjukt barn. Och stackars Kitty. Feber i 30 graders värme är inte så kul.

Ja, ja...det kanske är en racergrej. Vem vet? Nu har hon i alla fall somnat så jag ska försöka göra det också.

Deutsche shopping

Idag har vi varit och shoppat i Tyskland. Skolan hade vänligheten att förse oss med en lång lista på vad barnen ska ha med sig till skolan, så det var bara att sätta igång. En dryg timme härifrån ligger Konstanz, något slags gränsshoppings-Mecka. En helt ok stad med schweiziska registreringsskyltar på var och varannan bil. Vi försökte att snabbt avklara det vi skulle, men det tog sin lilla tid ändå så barnen var tvungna att mutas:

När vi väl skulle hem insåg jag att jag hade glömt mitt körkort hemma och blev supernojig. Jag var helt övertygad om att vi bli föremål för stickkontroll vid gränsen och att jag skulle i bästa fall få böta enorma summor och i värsta fall spendera natten i tyskt häkte. Som tur var smet vi obemärkt förbi tulltjänstemän och poliser, men jag tog en bild som Aftonbladet skulle kunna ha använt med bildtexten "Svensk småbarnsmamma tagen vid gränskontroll mellan Tyskland och Schweiz - hon hade inget körkort, försökte smuggla in mer kött än tillåtet och barnen hade bara fått glass till lunch.".

Barnen är såå less på att bada och njuta av sommaren och var inte alls sugna på att gå till badet efter shoppingresan. Det är fortfarande 30 grader och fantastiskt väder, men de vill bara vara inomhus och vänta på att skolan ska börja. Jag antar att det är det som kallas för mycket av det goda. Själv märker jag inga som helst tecken på att jag ska tröttna på sol och bad, så imorgon tvingar jag nog ut dem ändå.

Good news! Vi har, med hjälp av Elliots klasslista, Google och Twitter, listat ut att en av hans klasskompisar är svensk. Åtminstone har en svensk pappa. Han är överlycklig och nu hoppas vi stenhårt på att vår researchavdelning har skött sig.

Jag har lite hemlängtan idag. Det är tomt utan Robban och jag är enormt sugen på att umgås med vuxna. Från balkongen hör jag folk som sitter ute och äter och umgås. Det luktar grillat och det är verkligen en perfekta kväll för häng. Rosévinet ligger på kylning så om någon har andan på så är det bara att komma. Flighten tar bara 2:25 ;)

Nu har barnen har tittat färdigt på det italienska barnprogrammet, så nu ska jag lägga dem och njuta av lite egentid. Elliot har tänt på balkongen, så det är bara att hämta boken och en kopp te.

Förresten, om det är någon som har bra tips på vad man stoppar i en lunchlåda till barnen så emottages dessa tacksamt. Det finns ingen kylmöjlighet, bara så att ni vet. En riktig utmaning. Den ska dessutom vara healthy and nutritious. HJÄLP!

Ok, då kör vi

Den kommer inte att vara snygg, avancerad eller genomtänkt. Vi bloggar för att slippa spamma alla genom alltför många statusuppdateringar på Facebook och för att hålla de som bryr sig uppdaterade om vad som händer. Så där, nu är prestationsångesten som bortblåst.

Låt oss börja med en bild på utsikten som varje morgon övertygar oss om att vi har gjort rätt:

En kort statusuppdatering: Vi är på plats sedan 1/8. De första 2 dygnen spenderades på hotell i väntan på bohaget. Samtidigt som, eller egentligen innan, flyttlasset kom anlände familjen Malmsten som var på väg hem från Europaturnén. Timingen kunde inte vara bättre. Att ha folk som man tycker om nära i en total kaossituation är absolut bästa lösningen. Efter första natten vaknade jag med en ångest som är svår att beskriva, men tack vare überpositiva och Schweizfrälsta gäster hade jag ingen som helst chans att krascha. Mest tacksam för det var nog Robban. Malmstens stannade i ett par dagar och sedan ägnade i oss åt fokuserat uppackande i några dagar.

Familjen i den helt tomma lägenheten. Tur att vi hade med oss vårt Uno.

Första middagen i trädgården:

Barnen var överlyckliga över att ha "barn" att hänga med:

Nästa mentala och fysiska break tog vi söndagen 7/8 (på vår 12-åriga bröllopsdag). För att känna att vi fortfarande hade semester åkte vi och hälsade på min faster Annika och Manu i Genève. Vi spenderade några sköna dagar där och njöt av känslan av att ha familj i närheten.

Barnen tyckte att de kunde bo kvar där (delvis på grund av poolen)...

Vi har jobbat som djur för att komma i ordning snabbt och vi har verkligen lyckats. Barnen har inte behövt leva i mer kaos än nödvändigt och jag tror att det har bidragit till att de är så coola som de faktiskt är med den här flytten. Elliot hade en svacka en dag (eller rättare sagt en halvtimme) då han konstaterade att allt var bättre i Sverige; kompisarna, maten, fotbollsplanerna och vattnet (det var definitivt kallare i Zürichsjön än i Lindsjön). De har varit helt fantastiska och otroligt anpassningsbara.

En uppmuntrande (?) båttur:

Jag började jobba i måndags och hittills har ingen avslöjat bluffen. Kontoret är fullt av petita kvinnor i pennkjolar och 10 cm höga klackar och medelålders män i ljusblå skjortor (även de ganska petita). Jag är definitivt en udda fågel, men har bestämt mig för att se det som en fördel. Pendlingen kommer att bli tuff (1:30 enkel väg från dörr till dörr), men jag har deklarerat att jag kommer in tidigt och inte kommer att spendera med än 45 timmar/vecka på kontoret (vilket innebär att jag skulle gå från kontoret vid 17). Det kändes som om min franska chef tog det bra. Han bokade in ett möte mellan 17 och 19 så var det liksom slutdiskuterat. Det gjorde jag ju bra...

Robban har kommit in på en IT-utbildning och ska plugga heltid på distans med start i slutet av augusti. Det verkar inte vara ett slutgiltigt dethärskajaggöramedmittliv-beslut, utan mer ett detärettbratillfälleatttestanågotnytt-beslut. Fortsättning följer...

Inte för att han har tröttnat på livet som medföljande än...

Han har även hittat till bouleparken och fredagstävlingarna.

Min boulestjärna till man är förresten i Göteborg i helgen och spelar boule-EM. Han kommer "hem" på måndag, så jag och barnen har en helg för oss själva.

Idag har vi varit på New student orientation day i skolan. Vi var nog lika spända alla tre. När vi kom dit visade det sig att barnen skulle lämnas i respektive klassrum och föräldrarna skulle få information i aulan. Elliot var inte alls speciellt nöjd med det upplägget och underläppen darrade ordentligt när jag sa hej då. Kitty var mer nöjd och svarade glatt "yes" på alla frökens frågor. Efteråt var båda supernöjda. Kitty har en svensk tjej i sin klass och Elliot hade träffat tre "nästankompisar"; en från Italien, en från Turkiet och en från Frankrike. De två från Turkiet och Italien gillade båda fotboll och varken italienaren eller fransyskan kunde prata engelska. Det var liksom det som var förlösande. Elliot insåg att det fanns flera i hans klass som var mer eller mindre i samma situation. Han längtar redan till måndag för att träffa resten och för att träffa nästankompisarna igen. "Det här blir nog som Nya Elementar, men på engelska" sa han glatt. Phew, vilken lättnad!

Elliot vägrade posera vid sin skylt, men Kitty gjorde det glatt :)

Och nu det helt oväsentliga: Vädret är super. Vi har 30 grader och kvällarna är underbara. Lägenheten är superfin och hyresvärden är kanontrevlig. Schweizerfrancskursen är helt overkligt hög, vilket drabbar oss den här månaden eftersom vi kommer med våra svenska zloty. Ett paket Kellogs Allbran kostar 65 kronor, 100 gram färsk kyckling 34 kronor, en Magnum på badet 35 kronor och en pizza på restaurang 200 kronor. Hittills har vi handlat i Tyskland och Frankrike (där det är halva priset) för att klara det. Nästa månad blir det bättre.

Frukost ÄR godare på en sommarsolig balkong.

Så för att göra någon sorts summering kan jag bara konstatera att det här nog blir bra. Jag är medveten om att det fortfarande är smekmånad, men det finns definitivt potential. Självklart längtar vi ihjäl oss efter vänner och familj, men Skype och Facebook ska nog hjälpa oss igenom det här. Dessutom kommer det andra besöket (darling sis) redan 23/9 :)

OCH vi är godkända och har fått våra uppehålls-/arbetstillstånd. Tjohoo!