Kitty har börjat på dans. Hon är såld. Till och med i det tröttaste tillstånd bjuder hon på en liten föreställning. Och den här mamman som aldrig trodde att hon skulle köpa rosa ballettkläder till sin dotter. Och dessutom tycka att det var sött.
Btw, bakgrundsmusiken är Robban som fixar Elliots frisyr...
onsdag 16 november 2011
tisdag 15 november 2011
Läxor, läxor, läxor!
Phew! Det är inte toklätt med Elliots läxor direkt. Varje måndag får han ett "homework pack" som ska lämnas in på fredagen. Tanken är att man ska sitta ca. 20 minuter/dag och komplettera detta med ca 20 minuters läsning. Det är en gedigen bunt med övningar. Den här veckan är det singular/plural, multiplikation /division, läsförståelse/meningsbyggnad, report reflection (vad har jag lärt mig, vad har jag för mål, hur lägger jag upp mina studier etc.
Han är så otroligt duktig och kämpar på så bra. Det är helt otroligt vilka framsteg han gör. Nu har han också börjat rätta mig och påpeka när jag uttalar orden fel. Skitunge!
Han är så otroligt duktig och kämpar på så bra. Det är helt otroligt vilka framsteg han gör. Nu har han också börjat rätta mig och påpeka när jag uttalar orden fel. Skitunge!
måndag 14 november 2011
söndag 13 november 2011
Trehelgsuppdatering
Tre fantastiska helger (och några förträngda vardagar) har svischat förbi sedan den förra uppdateringen. Först var vi med barnen i Flumserberg, ett jättefint berg ca. en timme härifrån. Ja, jag vet att det blir tjatigt. Men det är liksom det vi gör på helgerna. Trots t-shirtväder hittade vi några snöfläckar i skuggan. Elliot var överlycklig och Kitty väldigt skeptisk.
Vi åt lunch i solen på en restaurang med egen ostkällare. Och som sagt: det är fortfarande t-shirtväder i solen (i alla fall enligt Elliot).
Förra helgen hade vi efterlängtat besök av söstra mi med familj. Kärleken flödade fritt och båda barn och vuxna ville suga ut allt av varenda sekund. Det blev inte så mycket sömn, men det kompenserades av den energi som vi fick av att hänga med vår älskade familj.
På schemat stod sightseeing i Zürich, besök i chokladfabriken (det finns inga bilder därifrån eftersom fokus låg på att provsmaka) och självklart en tur till bergen.
Naturligtvis åt vi raclette en kväll:
Vi hade tumbrottningsturnering på perrongen:
Kitty spelade Wordfeud:
Och självklart var det en enorm separationsångest kvällen innan familjens avfärd:
Kitty var också på sitt första kalas i Zürich. Cirkuskalas...
Det var stooora krokodiltårar som flödade fritt i det Beijmoska hemmet i måndags. Jag skulle dessutom till Moskva dagen efter, så Robban fick ta det mesta. Och även förbereda gästrummet eftersom nästa besök väntades på torsdagen.
I Moskva hann jag med två timmars turistande och hade en mysig date med Anna som i augusti flyttade dit med hela familjen (inklusive Kittys bästis Evelina). Det var jättehärligt att träffa henne och kul att jämföra erfarenheter efter den här första tiden. Ebba och Evelina går i svenska skolan vilket är supertryggt och bra för dem. Elliot och Kitty har haft en tuff resa med ett helt nytt språk och en helt ny typ av skola. Ur andra avseenden är vår nya miljö så mycket enklare att acklimatisera sig till än deras (förstås). Det är självklart olika utmaningar för barnen i de nya miljöerna, men jag är ganska glad att vi bor där vi bor. Jag som har tyckt att Schweizare är lite tråkiga och otrevliga fick helt nya perspektiv efter att inte ha sett ett enda leende på två dygn i Moskva. Jag skulle inte överleva en vecka. Självklart tog vi de obligatoriska turistfotona. Här är Anna framför Basilikan.
I torsdags kom Sofia och Tyra. Vi har haft fantastiska dagar och de har precis åkt hem. Självklart avslutade vi med den obligatoriska söndagen i bergen. Idag var vi till ett ställe som heter Sattel Hochstuckli. I dalen låg dimman tät, men ca. 1000 meter upp var det strålande sol.
Vi åkte rodel och gick över Europas längsta hängbro. Rodel var jättekul, men hängbron var en utmaning. Jag ska villigt erkänna att jag var livrädd och funderade på att vända på en och två gånger.
Här har linbanan precis kommit ovanför den täta dimman.
Robban är skakis efter hängbron. Men inte barnen.
Tyra, Elliot och Kitty fann varandra direkt:
Här är Sofia och Tyra i rodelbanan. Ni kan bortse från kommentatorn. Man kunde alltså åka fortare om man ville...
Efter en heldag var barnen utslagna och däckade framför en film.
Nu har vi sagt hej då till Soffan och Myran och försöker ladda inför en ny vecka. Vi har också börjat nedräkningen...5 veckor kvar till julhemresan!
Vi åt lunch i solen på en restaurang med egen ostkällare. Och som sagt: det är fortfarande t-shirtväder i solen (i alla fall enligt Elliot).
Förra helgen hade vi efterlängtat besök av söstra mi med familj. Kärleken flödade fritt och båda barn och vuxna ville suga ut allt av varenda sekund. Det blev inte så mycket sömn, men det kompenserades av den energi som vi fick av att hänga med vår älskade familj.
På schemat stod sightseeing i Zürich, besök i chokladfabriken (det finns inga bilder därifrån eftersom fokus låg på att provsmaka) och självklart en tur till bergen.
Naturligtvis åt vi raclette en kväll:
Vi hade tumbrottningsturnering på perrongen:
Kitty spelade Wordfeud:
Och självklart var det en enorm separationsångest kvällen innan familjens avfärd:
Kitty var också på sitt första kalas i Zürich. Cirkuskalas...
Det var stooora krokodiltårar som flödade fritt i det Beijmoska hemmet i måndags. Jag skulle dessutom till Moskva dagen efter, så Robban fick ta det mesta. Och även förbereda gästrummet eftersom nästa besök väntades på torsdagen.
I Moskva hann jag med två timmars turistande och hade en mysig date med Anna som i augusti flyttade dit med hela familjen (inklusive Kittys bästis Evelina). Det var jättehärligt att träffa henne och kul att jämföra erfarenheter efter den här första tiden. Ebba och Evelina går i svenska skolan vilket är supertryggt och bra för dem. Elliot och Kitty har haft en tuff resa med ett helt nytt språk och en helt ny typ av skola. Ur andra avseenden är vår nya miljö så mycket enklare att acklimatisera sig till än deras (förstås). Det är självklart olika utmaningar för barnen i de nya miljöerna, men jag är ganska glad att vi bor där vi bor. Jag som har tyckt att Schweizare är lite tråkiga och otrevliga fick helt nya perspektiv efter att inte ha sett ett enda leende på två dygn i Moskva. Jag skulle inte överleva en vecka. Självklart tog vi de obligatoriska turistfotona. Här är Anna framför Basilikan.
I torsdags kom Sofia och Tyra. Vi har haft fantastiska dagar och de har precis åkt hem. Självklart avslutade vi med den obligatoriska söndagen i bergen. Idag var vi till ett ställe som heter Sattel Hochstuckli. I dalen låg dimman tät, men ca. 1000 meter upp var det strålande sol.
Vi åkte rodel och gick över Europas längsta hängbro. Rodel var jättekul, men hängbron var en utmaning. Jag ska villigt erkänna att jag var livrädd och funderade på att vända på en och två gånger.
Här har linbanan precis kommit ovanför den täta dimman.
Robban är skakis efter hängbron. Men inte barnen.
Tyra, Elliot och Kitty fann varandra direkt:
Här är Sofia och Tyra i rodelbanan. Ni kan bortse från kommentatorn. Man kunde alltså åka fortare om man ville...
Efter en heldag var barnen utslagna och däckade framför en film.
Nu har vi sagt hej då till Soffan och Myran och försöker ladda inför en ny vecka. Vi har också börjat nedräkningen...5 veckor kvar till julhemresan!
onsdag 26 oktober 2011
Skolbussdebut!
Idag har Elliot och Kitty gjort skolbussdebut. På utsatt tid, kl. 07:57 (schweizisk ordning) blev de upplockade av den blå minibussen. Ett snabbt hej då till papsen och sedan åkte de iväg. När de kom fram lämnade Elliot Kitty på PreK och gick sen till sitt klassrum. Lillpajsarn...Självklart blev de även lämnade på utsatt tid (16:12). Det var två mycket stolta barn som redogjorde för hur bussfärden hade gått till, vilka barn de hade suttit bredvid och vad man får och inte får göra i bussen.
De kom hem med sina skolfoton idag också. Självklart måste jag dela med mig. Elliot ville inte behålla sina bilder eftersom han "gör en konstig min och ser töntig ut". Vad hände där? När blev han 14? Kitty var nöjd eftersom hon "i alla fall är söt på sina kort". Hoppla!
Jag hade möte i Barcelona idag (spenderade dagen på Prat). Eftersom planet gick 7 så var jag tvungen att stiga upp 4:30. I mitt nyvakna tillstånd glömde jag min fina Littmarcksjal vid gaten och den verkar tyvärr inte komma tillbaka. Damen i borttappatluckan hade dessutom vänligheten att upplysa mig om att om den (mot all förmodan) skulle återfinnas, får jag betala 20CHF för att hämta ut den. Say what?! Jag måste alltså betala för att få tillbaka något som är mitt? Bara i Schweiz...Det kändes i alla fall ok att flyga in över mitt nya hemland. Det finns sämre vyer.
Jag måste också dela med mig av den stämningsfulla skönsången som mina fantastiska syskonbarn (vackert kompade av favvobrollan) bjöd på i kyrkan när mormor Märta begravdes. Jag ber om ursäkt för skakiga bilder, men fotografen var tvungen att torka tårarna då och då.
De kom hem med sina skolfoton idag också. Självklart måste jag dela med mig. Elliot ville inte behålla sina bilder eftersom han "gör en konstig min och ser töntig ut". Vad hände där? När blev han 14? Kitty var nöjd eftersom hon "i alla fall är söt på sina kort". Hoppla!
Jag hade möte i Barcelona idag (spenderade dagen på Prat). Eftersom planet gick 7 så var jag tvungen att stiga upp 4:30. I mitt nyvakna tillstånd glömde jag min fina Littmarcksjal vid gaten och den verkar tyvärr inte komma tillbaka. Damen i borttappatluckan hade dessutom vänligheten att upplysa mig om att om den (mot all förmodan) skulle återfinnas, får jag betala 20CHF för att hämta ut den. Say what?! Jag måste alltså betala för att få tillbaka något som är mitt? Bara i Schweiz...Det kändes i alla fall ok att flyga in över mitt nya hemland. Det finns sämre vyer.
Jag måste också dela med mig av den stämningsfulla skönsången som mina fantastiska syskonbarn (vackert kompade av favvobrollan) bjöd på i kyrkan när mormor Märta begravdes. Jag ber om ursäkt för skakiga bilder, men fotografen var tvungen att torka tårarna då och då.
måndag 24 oktober 2011
Solterapi
Idag har jag jobbat hemifran. Jag hade en hel del att ta igen efter ledig torsdag och fredag och kände att jag behövde rationalisera bort smasnacket. Det gick bra ända tills Rob och barnen bestämde sig för att spela Twister i vardagsrummet. Men det var mycket underhallande...
Det har varit en fantastiskt vacker höstdag idag. Lunchen serverades pa balkongen och det var sa varmt i solen att man kunde sitta i tisha och äta. Hur mysigt som helst.
Kitty har blivit ett par ar äldre pa nagra veckor. Igar lärde hon sig att cykla, alla byxor är en decimeter för korta och idag har hon bett mig att bokstavera varenda ord som hon har kommit pa. Sen har hon skrivit ner allt i sin pysselbok. Jag vet inte var hon far meningarna ifran....
Vi har precis kommit hem fran ännu en fruktlös jakt pa en andrabil. Idag har vi besökt bilhandlare som far Solvalla Biltorg att likna Upplands Motor. Voilà en visuell sammanfattning.
Det har varit en fantastiskt vacker höstdag idag. Lunchen serverades pa balkongen och det var sa varmt i solen att man kunde sitta i tisha och äta. Hur mysigt som helst.
Kitty har blivit ett par ar äldre pa nagra veckor. Igar lärde hon sig att cykla, alla byxor är en decimeter för korta och idag har hon bett mig att bokstavera varenda ord som hon har kommit pa. Sen har hon skrivit ner allt i sin pysselbok. Jag vet inte var hon far meningarna ifran....
Vi har precis kommit hem fran ännu en fruktlös jakt pa en andrabil. Idag har vi besökt bilhandlare som far Solvalla Biltorg att likna Upplands Motor. Voilà en visuell sammanfattning.
lördag 22 oktober 2011
Hej då Lindsjö!
Nu är det dags att åka hem igen. Begravningen var fin och det var härligt att hela släkten var samlad. Det känns tufft att åka hem efter en helg med storfamiljen. Som tur är kommer Milla med familj om två veckor.
torsdag 20 oktober 2011
48h i Sverige
Jag är i Sverige en snabbis för mormors begravning. Imorgon är det dags och på lördag åker jag hem igen. Även om anledningen till hemresan är sorglig, så är det otroligt mysigt att vara hos päronen i Lindsjö. Syskon med familjer är också på ingång så det blir kärleksboost på hög nivå. Det känns helt galet att inte ha familjen med sig hem, men det får bli nästa gång. Om jag inte låg på minus pga av alla jobbresor hade jag gärna stannat längre, men jag har en hel del tid att ta igen med barnen och Sexy Robban.
Vi har haft en underbar vecka med mamsen på besök och det var tufft för barnen att säga hej då. Robban hade varit strategisk och bokat in en play date på eftermiddagen och enligt utsago var sorgen snabbt övergående.
Vi hade avtackning för en av våra kollegor igår. Det var en supertrevlig middag och när det kom in en magnum Moët insåg jag fördelarna med att ha en fransk chef. Sympa!
För övrigt åkte jag X2000 från Arlanda till Sundsvall utan att behöva visa biljett en enda gång. Där har schweiziska nazikontrollanter lite att lära. Och för mig...1000 pix i sjön.
Vi har haft en underbar vecka med mamsen på besök och det var tufft för barnen att säga hej då. Robban hade varit strategisk och bokat in en play date på eftermiddagen och enligt utsago var sorgen snabbt övergående.
Vi hade avtackning för en av våra kollegor igår. Det var en supertrevlig middag och när det kom in en magnum Moët insåg jag fördelarna med att ha en fransk chef. Sympa!
För övrigt åkte jag X2000 från Arlanda till Sundsvall utan att behöva visa biljett en enda gång. Där har schweiziska nazikontrollanter lite att lära. Och för mig...1000 pix i sjön.
tisdag 18 oktober 2011
Sorry!
Aj då, det blev visst inga nya tag. Sorry! Jag är en usel bloggerska.
Så, vad har hänt sedan sist? Inte mycket av nyhetsvärde. Jag har jobbat, jobbat, jobbat och jobbat, barnen har varit i skolan och Robban har bestigit berg. Hellre det än amerikanska hemmafruar...
Mamsen är här och det är underbart. Barnen är överlyckliga och jag också. Robban verkar inte heller lida av lite extra sällskap. Men vad vet jag? Hur som helst så blev det ett mycket kärt återseende på flygplatsen i fredags.
Kitty hade feber i helgen så att de planerade sightseeingturerna blev inställda. Vi tog oss i alla fall iväg till ett slott i närheten av mitt jobb. Barnen tyckte att det var jättespännande och Kitty var i sitt esse. Det fanns ett helt rum med klänningar, tiaror och smycken där hon kunde klä ut sig...
När vi kom hem blev det kronverkstad på hög nivå. VI passade på när vi hade en pedagog med tålamod på besök.
Vi hann också med en tur i skogen. Det är otroligt vackert just nu med alla färger på löven. Det blev ingen längre utflykt eftersom Kitty var hängig, så vi höll oss i "vår" skog.
Elliot lekte Frihetsgudinnan:
Igår gjorde gänget Zürich och idag har de varit hemma hos Meja och Melvin och lekt. Tydligen har de haft två toppendagar, men som vanligt finns det ingen bilddokumentation...
Jag har haft en konstig dag på jobbet som inleddes med en skitpresentation och avslutades med ett kuratorsamtal med en turkisk kollega som inte pratar engelska. Det blir spännande att se hur morgondagen kan toppa det. Nu måste jag jobba med en av alla dessa onödiga presentationer som jag slösar bort min tid på. Min nästa jobb ska definitivt vara ppt-fritt.
Så, vad har hänt sedan sist? Inte mycket av nyhetsvärde. Jag har jobbat, jobbat, jobbat och jobbat, barnen har varit i skolan och Robban har bestigit berg. Hellre det än amerikanska hemmafruar...
Mamsen är här och det är underbart. Barnen är överlyckliga och jag också. Robban verkar inte heller lida av lite extra sällskap. Men vad vet jag? Hur som helst så blev det ett mycket kärt återseende på flygplatsen i fredags.
Kitty hade feber i helgen så att de planerade sightseeingturerna blev inställda. Vi tog oss i alla fall iväg till ett slott i närheten av mitt jobb. Barnen tyckte att det var jättespännande och Kitty var i sitt esse. Det fanns ett helt rum med klänningar, tiaror och smycken där hon kunde klä ut sig...
När vi kom hem blev det kronverkstad på hög nivå. VI passade på när vi hade en pedagog med tålamod på besök.
Vi hann också med en tur i skogen. Det är otroligt vackert just nu med alla färger på löven. Det blev ingen längre utflykt eftersom Kitty var hängig, så vi höll oss i "vår" skog.
Elliot lekte Frihetsgudinnan:
Igår gjorde gänget Zürich och idag har de varit hemma hos Meja och Melvin och lekt. Tydligen har de haft två toppendagar, men som vanligt finns det ingen bilddokumentation...
Jag har haft en konstig dag på jobbet som inleddes med en skitpresentation och avslutades med ett kuratorsamtal med en turkisk kollega som inte pratar engelska. Det blir spännande att se hur morgondagen kan toppa det. Nu måste jag jobba med en av alla dessa onödiga presentationer som jag slösar bort min tid på. Min nästa jobb ska definitivt vara ppt-fritt.
måndag 10 oktober 2011
Nya tag
Så där...det har varit glest mellan uppdateringarna ett tag, men nu tar jag nya tag.
Livet lunkar på (eller rusar snarare), hösten har kommit och vi mår bra bortsett från lite snor här och där.
Vi hade Kittys klasskompis Meja med familj här på middag i lördags. Det var supertrevligt. De är sköna och avslappnade och barnen lekte hur bra som helst. För oss var det ovärderligt att ha sällskap och det kändes nästan som pre-Zürich.
Det har varit en del sorg också. Lilla mormor Märta gick bort i onsdags kväll. Det var ganska väntat och skönt för henne att hon fick slippa lida mer. Den senaste tiden har hon inte haft någon värdig tillvaro. Hur som helst blir det begravning om ett par veckor, så jag åker på en blixtvisit till Sundsvall. Barnen och Robban stannar "hemma" och håller ställningarna.
Om fyra dagar kommer mamsen! Oj, vad vi längtar! Barnen har höstlov och kommer att njuta av varje sekund. Robban också ;)
I helgen har det varit betydligt kallare. Temperaturen skönk 12 grader på ett dygn och helt plötsligt var bergen snötäckta. Tydligen låg det fyrtio centimeter snö i Davos och de riktiga entusiasterna har reddan låtit brädan känna på snön. Nu ska det bli lite varmare igen, så den försvinner nog lika fort som den kom, men ändå...det är först nu som man innebär hur höga bergen faktiskt är.
Imorgon är det utvecklingssamtal i skolan. Det blir intressant. I will keep you posted. Så länge kan ni kolla in respektive klassblogg, Elliots och Kittys.
Livet lunkar på (eller rusar snarare), hösten har kommit och vi mår bra bortsett från lite snor här och där.
Vi hade Kittys klasskompis Meja med familj här på middag i lördags. Det var supertrevligt. De är sköna och avslappnade och barnen lekte hur bra som helst. För oss var det ovärderligt att ha sällskap och det kändes nästan som pre-Zürich.
Det har varit en del sorg också. Lilla mormor Märta gick bort i onsdags kväll. Det var ganska väntat och skönt för henne att hon fick slippa lida mer. Den senaste tiden har hon inte haft någon värdig tillvaro. Hur som helst blir det begravning om ett par veckor, så jag åker på en blixtvisit till Sundsvall. Barnen och Robban stannar "hemma" och håller ställningarna.
Om fyra dagar kommer mamsen! Oj, vad vi längtar! Barnen har höstlov och kommer att njuta av varje sekund. Robban också ;)
I helgen har det varit betydligt kallare. Temperaturen skönk 12 grader på ett dygn och helt plötsligt var bergen snötäckta. Tydligen låg det fyrtio centimeter snö i Davos och de riktiga entusiasterna har reddan låtit brädan känna på snön. Nu ska det bli lite varmare igen, så den försvinner nog lika fort som den kom, men ändå...det är först nu som man innebär hur höga bergen faktiskt är.
Imorgon är det utvecklingssamtal i skolan. Det blir intressant. I will keep you posted. Så länge kan ni kolla in respektive klassblogg, Elliots och Kittys.
söndag 2 oktober 2011
Soft helg
Vi har haft en toppenhelg! Det bästa har förstås varit att hänga tillsammans alla fyra igen. I lördags morse var Robban rastlös och jag hade svår schweizertyskaångest, så vi satte oss i bilen och åkte till Frankrike.
Direkt efter gränsen kände vi lugnet infinna sig. Och även den bisarra känslan att vi faktiskt (även om det är långt) teoretiskt skulle kunna bila till Paris över helgen.
Vi hade inget bestämt resmål men hamnade i Mulhouse. En stad som vid första anblicken var förskräckligt ocharmig (och som tydligen går under namnet Frankrikes Manchester) men som visade sig ha en riktigt fin stadskärna.
Vi hann med lunch på ett crêperie (Elliot var i paradiset), lite shopping och en rejäl storhandling.
Det är helt galet hur människor, skyltfönster, språk, smörgåsar...allt, kan vara så mycket finare bara några mil bort. Till och med vägarna...
Elliot och Robban har spelat en bouletävling idag och gick ända till kvartsfinal. Trots fuskande gubbar som gjorde allt de kunde för att inte förlora mot en åttaåring.
Direkt efter gränsen kände vi lugnet infinna sig. Och även den bisarra känslan att vi faktiskt (även om det är långt) teoretiskt skulle kunna bila till Paris över helgen.
Vi hade inget bestämt resmål men hamnade i Mulhouse. En stad som vid första anblicken var förskräckligt ocharmig (och som tydligen går under namnet Frankrikes Manchester) men som visade sig ha en riktigt fin stadskärna.
Vi hann med lunch på ett crêperie (Elliot var i paradiset), lite shopping och en rejäl storhandling.
Det är helt galet hur människor, skyltfönster, språk, smörgåsar...allt, kan vara så mycket finare bara några mil bort. Till och med vägarna...
Elliot och Robban har spelat en bouletävling idag och gick ända till kvartsfinal. Trots fuskande gubbar som gjorde allt de kunde för att inte förlora mot en åttaåring.
lördag 1 oktober 2011
Elliot rapporterar
Hej det är Elliot som rapporterar nu. Jag har ju varit på klassresa jag var i Verbier
i les elfes vi hikade och hade kul.Jag kom hem igår i en dubbeldäckare jag kom hem klockan
17.00 och då kom Mamma också hem från Turkiet så vi hämtade Mamma vid tågstationen i Thalwil.
Och vi kramades hela kvällen och nu spelar Kitty på datorn och jag skriver på bloggen
om min klassresa.
i les elfes vi hikade och hade kul.Jag kom hem igår i en dubbeldäckare jag kom hem klockan
17.00 och då kom Mamma också hem från Turkiet så vi hämtade Mamma vid tågstationen i Thalwil.
Och vi kramades hela kvällen och nu spelar Kitty på datorn och jag skriver på bloggen
om min klassresa.
tisdag 27 september 2011
Fantastiska trean saknar fyran
Elliot har åkt på klassresa till Verbier. Han ska vara borta ända tills på fredag. Att säga att han hade svårt att somna igår vore en underdrift. Det var helt omöjligt för honom att komma till ro. Trots detta resta han sig spikrakt upp i sängen när jag väckte honom klockan sex imorse. Tänk att det äntligen är dags, var hans första ord. Lämningen var inte direkt komplicerad och förväntansfull skuttade han upp på bussen och Robban fick till och med en snabb puss innan de skildes åt.
Nu är det tomt här hemma. Vi är ju så vana med att vara alla fyra, så det blir ett stort hål när någon av oss är borta. Kitty saknar honom men njuter också av att ha oss helt för sig själv.
Jag åker till Istanbul imorgon, så det blir sändningsuppehåll tills på fredag. Om inte Robban får ett ryck och uppdaterar bloggen. Jag skulle dock inte satsa några pengar på det...
Nu är det tomt här hemma. Vi är ju så vana med att vara alla fyra, så det blir ett stort hål när någon av oss är borta. Kitty saknar honom men njuter också av att ha oss helt för sig själv.
Jag åker till Istanbul imorgon, så det blir sändningsuppehåll tills på fredag. Om inte Robban får ett ryck och uppdaterar bloggen. Jag skulle dock inte satsa några pengar på det...
måndag 26 september 2011
Tråkmåndag
Måndagar är lika tråkiga överallt. Zürich är inget undantag. Jag gick hemifrån i mörkret (som vanligt) med lite extra tungt sinne efter avskedet från älsklingssyrran. När jag satte mig på tåget och det började ljusna var det bara en gråvit sörja utanför fönstret. Dimman var kompakt. Så här inbjudande såg mitt jobb ut:
Jag hade också ångest för en viktig presentation för koncernledningen idag. En mindre bra kombo: systerabstinens, måndagströtthet, tråkdimma och presentationsångest. Hur som helst gick det bra och när klockan var fyra sken solen, presentationen var avklarad, tråkmåndagen var riktigt nära sitt slut och saknaden efter Milla var i princip uthärdlig. Det som fick det hela att vända var den underbara video som Helena skickade på skrattande Cleo. Sötare unge finns inte. I am just saying...
På vägen hem fick jag den här bilden. Kitty har tydligen hittat ett nytt användningsområde för Elliots jongleringsbollar.
Hon berättade för mig att hon hade lite problem med en tjej i klassen som höll fast henne ibland. Jag sa att hon kunde säga "let me go" eller "let go of me" och att det betyder "släpp mig". Nej, sa hon, "let me go" betyder "låt mig gå". Helt galet. Hon kan så mycket mer än vi förstår.
Nu ska jag försöka få Elliot att somna. Han åker på klassresa till Verbier imorgon och är otroligt förväntansfull och spänd. Han har lovat att berätta allt på bloggen när han kommer hem på fredag.
Jag hade också ångest för en viktig presentation för koncernledningen idag. En mindre bra kombo: systerabstinens, måndagströtthet, tråkdimma och presentationsångest. Hur som helst gick det bra och när klockan var fyra sken solen, presentationen var avklarad, tråkmåndagen var riktigt nära sitt slut och saknaden efter Milla var i princip uthärdlig. Det som fick det hela att vända var den underbara video som Helena skickade på skrattande Cleo. Sötare unge finns inte. I am just saying...
På vägen hem fick jag den här bilden. Kitty har tydligen hittat ett nytt användningsområde för Elliots jongleringsbollar.
Hon berättade för mig att hon hade lite problem med en tjej i klassen som höll fast henne ibland. Jag sa att hon kunde säga "let me go" eller "let go of me" och att det betyder "släpp mig". Nej, sa hon, "let me go" betyder "låt mig gå". Helt galet. Hon kan så mycket mer än vi förstår.
Nu ska jag försöka få Elliot att somna. Han åker på klassresa till Verbier imorgon och är otroligt förväntansfull och spänd. Han har lovat att berätta allt på bloggen när han kommer hem på fredag.
söndag 25 september 2011
Vilken sorg!
Underbart är kort. Nu har Milla åkt. Bah! Det ät tyst och tomt och 69 dagar kvar tills vi ses nästa gång. Vi har haft ännu en underbar dag med en perfekt kombo av mys, samkväm och sightseeing. All har sett till att boosta ordentligt med kärlek.
Och Elliot fortsätter sin parcoursatsning...
Helgen har verkligen gått i rekordfart och det känns som om Milla svischade in och ut som en tornado. Om det inte var för spåren som avslöjar hennes besök skulle jag nog tro att det hela var en dröm.
Och Elliot fortsätter sin parcoursatsning...
Helgen har verkligen gått i rekordfart och det känns som om Milla svischade in och ut som en tornado. Om det inte var för spåren som avslöjar hennes besök skulle jag nog tro att det hela var en dröm.
lördag 24 september 2011
Vilken lycka!
ÄNTLIGEN! Milla är här! Jag trodde att jag skulle få smita iväg och hämta henne ensam på flygplatsen, men min familj hade helt andra planer. Det var en stor och förväntansfull välkomstkommitté som kämpade med att hålla sig vakna. Och vilket kramkalas det blev...
Det är underbart att ha henne här och vi njuter av varje sekund. Vi har haft en Zürichsightseeingdag och visat henne den här otroligt fina (ja, vi börjar faktiskt att gilla den) staden. Kitty och Milla har mer eller mindre suttit ihop .
Robban njuter också av Millas sällskap.
Och Elliot vann över henne i boule.
Nu ska vi njuta av ett dygn till tillsammans. Vilken lycka!
Det är underbart att ha henne här och vi njuter av varje sekund. Vi har haft en Zürichsightseeingdag och visat henne den här otroligt fina (ja, vi börjar faktiskt att gilla den) staden. Kitty och Milla har mer eller mindre suttit ihop .
Robban njuter också av Millas sällskap.
Och Elliot vann över henne i boule.
Nu ska vi njuta av ett dygn till tillsammans. Vilken lycka!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)