Danstjej

Kitty har börjat på dans. Hon är såld. Till och med i det tröttaste tillstånd bjuder hon på en liten föreställning. Och den här mamman som aldrig trodde att hon skulle köpa rosa ballettkläder till sin dotter. Och dessutom tycka att det var sött.



Btw, bakgrundsmusiken är Robban som fixar Elliots frisyr...

Läxor, läxor, läxor!

Phew! Det är inte toklätt med Elliots läxor direkt. Varje måndag får han ett "homework pack" som ska lämnas in på fredagen. Tanken är att man ska sitta ca. 20 minuter/dag och komplettera detta med ca 20 minuters läsning. Det är en gedigen bunt med övningar. Den här veckan är det singular/plural, multiplikation /division, läsförståelse/meningsbyggnad, report reflection (vad har jag lärt mig, vad har jag för mål, hur lägger jag upp mina studier etc.

Han är så otroligt duktig och kämpar på så bra. Det är helt otroligt vilka framsteg han gör. Nu har han också börjat rätta mig och påpeka när jag uttalar orden fel. Skitunge!

Schweizermode

Jag säger ju det: det är inget modemecka direkt...

Trehelgsuppdatering

Tre fantastiska helger (och några förträngda vardagar) har svischat förbi sedan den förra uppdateringen. Först var vi med barnen i Flumserberg, ett jättefint berg ca. en timme härifrån. Ja, jag vet att det blir tjatigt. Men det är liksom det vi gör på helgerna. Trots t-shirtväder hittade vi några snöfläckar i skuggan. Elliot var överlycklig och Kitty väldigt skeptisk.

Vi åt lunch i solen på en restaurang med egen ostkällare. Och som sagt: det är fortfarande t-shirtväder i solen (i alla fall enligt Elliot).

Förra helgen hade vi efterlängtat besök av söstra mi med familj. Kärleken flödade fritt och båda barn och vuxna ville suga ut allt av varenda sekund. Det blev inte så mycket sömn, men det kompenserades av den energi som vi fick av att hänga med vår älskade familj.

På schemat stod sightseeing i Zürich, besök i chokladfabriken (det finns inga bilder därifrån eftersom fokus låg på att provsmaka) och självklart en tur till bergen.

Naturligtvis åt vi raclette en kväll:

Vi hade tumbrottningsturnering på perrongen:

Kitty spelade Wordfeud:

Och självklart var det en enorm separationsångest kvällen innan familjens avfärd:

Kitty var också på sitt första kalas i Zürich. Cirkuskalas...

Det var stooora krokodiltårar som flödade fritt i det Beijmoska hemmet i måndags. Jag skulle dessutom till Moskva dagen efter, så Robban fick ta det mesta. Och även förbereda gästrummet eftersom nästa besök väntades på torsdagen.

I Moskva hann jag med två timmars turistande och hade en mysig date med Anna som i augusti flyttade dit med hela familjen (inklusive Kittys bästis Evelina). Det var jättehärligt att träffa henne och kul att jämföra erfarenheter efter den här första tiden. Ebba och Evelina går i svenska skolan vilket är supertryggt och bra för dem. Elliot och Kitty har haft en tuff resa med ett helt nytt språk och en helt ny typ av skola. Ur andra avseenden är vår nya miljö så mycket enklare att acklimatisera sig till än deras (förstås). Det är självklart olika utmaningar för barnen i de nya miljöerna, men jag är ganska glad att vi bor där vi bor. Jag som har tyckt att Schweizare är lite tråkiga och otrevliga fick helt nya perspektiv efter att inte ha sett ett enda leende på två dygn i Moskva. Jag skulle inte överleva en vecka. Självklart tog vi de obligatoriska turistfotona. Här är Anna framför Basilikan.

I torsdags kom Sofia och Tyra. Vi har haft fantastiska dagar och de har precis åkt hem. Självklart avslutade vi med den obligatoriska söndagen i bergen. Idag var vi till ett ställe som heter Sattel Hochstuckli. I dalen låg dimman tät, men ca. 1000 meter upp var det strålande sol.

Vi åkte rodel och gick över Europas längsta hängbro. Rodel var jättekul, men hängbron var en utmaning. Jag ska villigt erkänna att jag var livrädd och funderade på att vända på en och två gånger.

Här har linbanan precis kommit ovanför den täta dimman.

Robban är skakis efter hängbron. Men inte barnen.

Tyra, Elliot och Kitty fann varandra direkt:

Här är Sofia och Tyra i rodelbanan. Ni kan bortse från kommentatorn. Man kunde alltså åka fortare om man ville...



Efter en heldag var barnen utslagna och däckade framför en film.

Nu har vi sagt hej då till Soffan och Myran och försöker ladda inför en ny vecka. Vi har också börjat nedräkningen...5 veckor kvar till julhemresan!